Åtvidaberg: Vackert men tråkigt…

Reseplaneringen för dagen var att hitta en ort på hemväg där vi aldrig varit och valet föll på Åtvidaberg. Det är en gammal bruksort där koppargruvor, herrgårdar och Facit‑industrin har format hela samhället. Gruvorna var viktiga redan på medeltiden och under 1800‑talet var området ett av landets största kopparfält.

Senare tog Facit över rollen som motor i bygden och gjorde orten internationellt känd. Runt tätorten ligger välbevarade herrgårdsmiljöer och flera gamla gruvfält. Här finns också ÅSSA‑museet som visar både gruvhistoria och industriepoken när Facit var en global jätte.

Det lät ju spännande och vi gav oss iväg. Flera stora vägarbeten förlängde restiden, vi kom fram vid halv två. I jakt på parkeringsplats passerade vi både den gamla medeltida sockenkyrkan och den senare Åtvids nya kyrka som byggdes på 1800-talet, när samhället växte i och med en snabbt växande befolkning i gruvnäring, på bruket och industrierna.

Trähusen runt Gamla kyrkan är enklare byggnader som hör till den gamla sockenbyn där kyrkan var centrum långt före industrialiseringen. Kring den nya kyrka kom trähusen att få en mer småstadsmässig prägel med snickarglädje och tätare kvarter. Samtidigt bevarades gamla torget vid ån med sina 1700‑ och 1800‑talshus, små handelsgårdar och hantverksmiljöer som en rest av det tidiga brukssamhället. Stan utvecklades från medeltida sockenby till industriort och vidare till småstad med trähusen som en röd tråd genom hela historien och kvarteren är mycket pittoreska.

Museet hann stänga innan vi kom fram, men eftersom det inte fanns mycket att göra skulle vi ta en öl i centrum. Enligt Google fanns det åtta restauranger, vi började med pizzerian närmast parkeringen. Bara läsk och lättöl. Vi gick vidare till nästa hak, samma sak där. Kebabbaren hoppade vi över, den såg ut som ett gatukök med några bord och stolar, men det skulle vi inte ha gjort för det var det enda stället i stan som serverade alkohol! Förutom hotellet men det var stängt över helgen.

Trots att jag är totalt rudis när det gäller sport kände jag igen orten från något sammanhang, det visade sig vara fotboll. Åtvidabergs FF var under 1970‑talet ett av landets absolut bästa lag och Ralf Edström spelade här 1971 – 1973. Till och med jag känner igen det namnet…

Tur att de har fotboll, så mycket annat verkar inte finnas att göra. Förutom köra raggarbil!