Snigelresan - livet i en plåtburk

Vi slog ihjäl ett par timmar med tidskrifter på biblioteket i Mariehamn. Jag fick bland annat lära mig att hajar får upp till 30 ungar per kull, man nu kan köpa robothundar som ser ut och beter sig som hundar och hur man med isotoper i iskärnorna kan mäta klimatförändringarna upp till en miljon är bakåt i tiden. Kunskap är inte tung att bära men den kan vara tröttande så det var lika bra att åka till hamnen i Långnäs för att vara på plats. I väntan på färjan blev det sill-l

Det fanns flera ställen att stå på och vi valde den som låg närmast Sjökvarteret. Det var full aktivitet i hamnen och många stora gamla segelfartyg låg förtöjda. Det visade sig att det dagen innan hade varit sjösättning av Emelia. Båtbygget hade pågått sedan 2018 då man beslutade att uppföra en traditionsenlig åländsk galeas från den tid då allmogen seglade sina varor – ved, fisk, rotfrukter, tjära, läder, ylle – till städer som Åbo, Stockholm, Tallin (Reval), Riga och Danzig

I väntan på båtens avgång gick vi till S:ta Anna kyrka i Kumlinge. Kyrkan nämns första gången 1484, men murbruks- och träanalyser visar att den troligen uppfördes 1300‑talet. Det är en av Nordens mest särpräglade medeltidskyrkor. När man kliver in i kyrkan slås man av de vackra målningarna som täcker både väggar och tak. Så har det dock inte varit så länge, fram till 1961 var väggarna vitkalkade men när kyrkan renoverades till sitt ursprungsskick restaurerades även målningar

Förmiddagen gick åt till att försöka hitt internetuppkoppling för att läsa tidningen. Trots att vi stod alldeles nära masten var det dött. På restaurangen fick vi använda deras WIFI men de varnade för att det också var dåligt. Snacka om att man är internetberoende! Överfarten till Kumlinge gick smidigt även om vi fick tvinga till oss ett eluttag för laddning av mobilerna från ett par som ockuperat båda uttagen. Vi hade sett fram mot en fika på båten men det fanns bara en ka

När morgonen grydde vaknade vi med låg spänning i bodelsbatteriet. Att köra bilen till vänthallen och sno el från eluttagen kändes lite väl fräckt så det fick bli en tur på ön för att ladda batterierna i stället. Vi ska inte bidra till att ge husbilsresenärer dåligt rykte! Vi passerade ett område kallat Stone Towers, där folk har byggt små stenrösen på berghällarna. Inte så bra, det verkar harmlöst men konsekvenserna är oväntat stora. Ekosystem som tagit tusentals år att fo

Jakten på den bästa platsen startade innan frukost, redan klockan sju var vi på rull. Brändö består av 16 öar och holmar som sammanbinds av broar eller vägbankar. Det finns flera olika färjelägen – eller färjefästen som de säger här – för de olika färjorna. Finnferries trafikerar mindre hamnar och Ålandstrafiken de större, återigen slutade vårt sökande efter nattläger på slutdestinationen i Torshamn. Det är ganska kul att stå i hamnarna, det händer saker hela tiden. Lastbil

Vi lämnade fastlandet för att efter en kort båttur komma fram till Brändö. Man kunde se att skärgården bestod av bara låga öar vilket beror på att området låg långt från den tjockaste delen av inlandsisen. Marken pressades inte ner så mycket som i Bottenviken, därav är inte heller landhöjningen så stor, bara någon millimeter per år. Vad som händer med den globala uppvärmningen och högre havsnivåer återstår att se. Det fanns inte så många platser att stå på men vid skolan va

Trumps bombningar i Iran påverkar dieselpriset omedelbart; igår eftermiddag när vi tankade kostade dieseln 2,049 € i morse hade den stigit till 2,229 €. På väg mot Osnäs förundrades vi över det varierande odlingslandskapet, inte alls den monokultur vi är vana vid hemma. Hangö är Finlands sydligaste udde och den ligger i jämnhöjd med Uppsala och odlingslandskapet längs kusten är begränsat, merparten av landet är skog och myrar. Då gäller det att odla så varierat som möjligt.

Idag stod Hangö frontmuseum på dagordningen, här var min farfar förlagd under andra världskriget och han sa alltid ”där sköt jag på tyskarna”. Att sammanfatta hela kriget är svårt men ryssarna gjorde då liksom de gör idag, tar det de vill ha. Hangö ockuperades den 22 mars 1940 efter vinterkriget, Finland tvingades arrendera ut udden som marinbas och civilbefolkningen evakuerades. Under fortsättningskriget 1941 omringades halvön av finska styrkor och tyska flottan opererade

Idag var det digert program innan regnet skulle slå till. Första anhalten var Pargas kyrka, en medeltida stenkyrka från 1300‑talet i hjärtat av Pargas känd för sina kalkmålningar och sin massiva gråstensarkitektur. Interiören var vacker med träsniderier, tegelpelare, vitkalkade väggar och målade tak. Det fanns också en kyrkomodell där man kunde leka predikan… Därefter gick turen till industrimuseet vid kalkbrottet (som var jättestort). Mycket var intressant men det som fång

Från Svinö på Åland till Pargas på fastlandet har det tagit 6 färjor och 12 broar. Tre av färjorna har varit båtar liknande Hurtigrutten, de har transporterat folk och gods långa avstånd mellan öarna. Tre har varit bilfärjor som går i skytteltrafik och vi funderade på om det var lönsamt men alternativet skulle vara broar som man kan segla under. De skulle i så fall börja långt in på land så att brobågen inte skulle ha blivit som ett upp-och-nervänt U… Egentliga Finland är l

Idag höll vi till på Hamnö och slogs av hur frodigt det var här. Bebyggelsen var tät med många villor och bondgårdar, det fanns en ställning med tretton vackert målade brevlådor, endast 5 var sommarboende. Vilket yrke: Brevlådekonstnär! På Föglö finns odlingslandskap och stora skogsområden, Kökar är kargt med tunna jordlager. Lite efterforskning visar att Föglö har tjockare jordlager på grund av isälvsavlagring (smältvattenfloder med sand och grus) från istiden medan Kökar

Efter en del administration på förmiddagen gav vi oss av med cyklarna för att upptäcka Kökar. Huvudön består av tre öar som är sammanbundna med broar och på östra sidan i Söderby finns Kökars hembygdsmuseum. Här fick vi lära oss om öns hjältinna lärarinnan Eufemia Carlberg som kämpade för att få bygga ett skolhus på mark som donerades av maken (blivande?) Oskar. Vid skolan anlades också en fruktträdgård för att öka ungarnas intresse för trädgårdsodling och en ladugård för l

Efter två dagar på vackra Föglö med dess övärld, odlingslandskap och skogsområden var det nu dags att upptäcka Kökar. Den består av en huvudö omgiven av tusentals skär och så är de flesta öar här i Skärgårdshavets nationalpark mellan Åland och Åbo beskaffade, alla kobbar och skär gör den till världens största skärgård med 40 000 öar. Det beror på att havet är grunt, medeldjup ca 23 m, där landhöjningen efter istiden skapat tusentals nya skär. Halvvägs stannade vi till på So

Tack vare sin guldålder skulle Degerby ha en nästintill stadslik trähusbebyggelse med gamla skeppargårdar och empir- och jugendhus men under vår vandring såg vi bara några stora gamla trähus vilket troligen ägdes av var redarna då de låg uppradade med utsikt över vattnet på Tingsvägen. Men det finns ju många andra vägar där vi inte var… Ytan utanför det gamla brandkårshuset hade nu blivit festplats, här stod den magnifika åländska majstången – fast här borde den heta midsom

Som vanligt tenderar första dagen att bli en resdag så också denna gång. Efter knappt fyra timmar på sjön från Kapellskär till Långnäs var det sju kilometer till nästa färja som skulle ta oss från Svinö till Degerby på Föglö. Ön består av en liten ögrupp som hålls ihop med broar och en kabelfärja. Befolkning uppgår till drygt 550 invånare men när sommargästerna strömmar till ökar befolkningen med nästan det tredubbla när de cirka 700 fritidsbostäderna befolkas. Området ha

Så många gånger som vi varit i staden trodde jag att jag kände till det mesta men broarnas historia har jag missat. Den äldsta kända broplatsen i Trosa är Åbro, där det funnits en övergång sedan medeltiden och där man hittat rester av en tidig brokonstruktion. Smäckbron är en senare gångbro i ett av de äldsta bevarade kvarteren längs ån, där gångbroar länge varit viktiga för att binda ihop de täta trähuskvarteren där där många hantverkare höll till. Den nuvarande Smäckbron

Reseplaneringen för dagen var att hitta en ort på hemväg där vi aldrig varit och valet föll på Åtvidaberg. Det är en gammal bruksort där koppargruvor, herrgårdar och Facit‑industrin har format hela samhället. Gruvorna var viktiga redan på medeltiden och under 1800‑talet var området ett av landets största kopparfält. Senare tog Facit över rollen som motor i bygden och gjorde orten internationellt känd. Runt tätorten ligger välbevarade herrgårdsmiljöer och flera gamla gruvfäl

Ställplatsen i hamnen var skyltad med motortrafik förbjuden men vi såg att det fanns husbilar på plats. Vi körde ett varv till för att hitta infarten men tog en genväg på skenväg i tron att järnvägen inte användes längre. Vi hade fel, tur att det inte kom något tåg just då! På väg mot Döderhultarmuseet fanns det 17 muralmålningarna och 21 målade elskåp, de ingick i projektet Street Art. Varje muralmålning kostar ca 100 000 kr, kostnaden täcks av mervärdesavtalet där komm

Snigeln lämnades för service på verkstad och vi hade tre timmar att slå ihjäl. Bussen till Färjestaden tog 20 minuter och biblioteket där var öppet. Vilken rolig idé att ha ett puzzelbord! Kvar var förstås alla de svåra bitarna… Ett par timmar fördrevs på biblioteket, sedan var det lunch i hamnen som lockade. Plötsligt hade drygt tre timmar avverkats när sms:et att Snigeln var färdig kom. Mörbylånga är Ölands enda köping - ett mellanting mellan by och stad - den bildades 18