Trosa: Brohistoria

Så många gånger som vi varit i staden trodde jag att jag kände till det mesta men broarnas historia har jag missat.

Den äldsta kända broplatsen i Trosa är Åbro, där det funnits en övergång sedan medeltiden och där man hittat rester av en tidig brokonstruktion. Smäckbron är en senare gångbro i ett av de äldsta bevarade kvarteren längs ån, där gångbroar länge varit viktiga för att binda ihop de täta trähuskvarteren där där många hantverkare höll till. Den nuvarande Smäckbron är en modern gångbro men den står på en historisk plats.

Den centrala stenbron som går från torget över ån kallas Tullbron. Den var historiskt viktig då den var en del av dåtidens riksvägen genom staden i slutet på 1600-talet. Här låg stadens sjötull som kontrollerade införsel av fisk, spannmål, tjära, trävaror och andra handelsvaror. Bron var länge avgiftsfri trots namnet, man tog inte ut någon broavgift.

Under 1800‑talet användes bron ofta som marknadsplats vid torghandel och som samlingspunkt vid högtider. Den gamla träbron som ofta fick repareras efter islossning och vårflod ersattes med den nuvarande konstruktionen 1810 då tullagen avskaffades.

Villabron representerar Trosas övergång från fiskeläge till badort. Den tillkom under badortsepoken kring sekelskiftet 1900 när Trosa marknadsförde sig som ett litet Venedig (men bara en kanal…). Bron knyter ihop området kring Rådhusparken med de villor som uppfördes för sommargäster. Bron byggdes för promenadliv, rekreation och turism. Den var till för att man skulle synas när damer i långa klänningar och herrar i halmhattar strosade över bron, man skulle njuta av ån och inte ta sig över den snabbt.

Slutligen har vi Suckarnas bro, promenadvägen ut till piren som kallas Kärleksstigen. Här tog kärleksparen farväl av sin sommarförälskelse när sommargästerna tog ångbåten till Stockholm på sensommaren. I äldre berättelser nämns hur ångbåten tutade tre gånger innan avgång, det var signalen för de sista kramarna och de sista suckarna, många hjärtan krossades. Historier om semesterförälskelser är många, även idag…

Kvällen avslutades på samma sätt som under badortseran, men en promenad längs ån för att avnjuta den ljumma kvällen. Vi träffade på ett sällskap där en av damerna hade en hopfällbar permobil, det finns hopp även för oss när vi inte längre kan cykla!