Osnäs: Farväl Egentliga Finland

Trumps bombningar i Iran påverkar dieselpriset omedelbart; igår eftermiddag när vi tankade kostade dieseln 2,049 € i morse hade den stigit till 2,229 €.

På väg mot Osnäs förundrades vi över det varierande odlingslandskapet, inte alls den monokultur vi är vana vid hemma. Hangö är Finlands sydligaste udde och den ligger i jämnhöjd med Uppsala och odlingslandskapet längs kusten är begränsat, merparten av landet är skog och myrar. Då gäller det att odla så varierat som möjligt.

Många av de mindre bilfärjorna som ideligen korsar det smala vattnet är 4 – 5 filer breda och tar stora lastbilar med släp. Trots detta går de på el och har smart induktiv laddning: En spole sitter monterad i en ram på kajen och färjan har en spole i skrovet varmed ett magnetfält skapas och energin överför automatiskt utan kabel inför nästa tur.

Efter bunkring i Kustavi (det finns få affärer på öarna) beslutade vi oss för att parkera i färjeläget för att vara på plats när båten skulle gå nästa dag. Det var mera tur än skicklighet att jag under resans gång kommit på att färjorna boka färjorna mellan öarna. Det hade olyckligtvis inte våra grannar, men det fanns några platser kvar på 6.30-färjan nästa dag.

I brist på annan sysselsättning gav jag mig iväg på en promenad bland fritidshusen. Kustavi och Osnäs är en av Finlands mest fritidshustäta kommuner med cirka 2000 fritidshus, kommunen är känd för att ha fler fritidshus än permanentboende.

Men jag hade tur, ett fågelskådartorn hade byggts vid vattnet och stigen dit var väl utmärkt. Utsikten var slående från toppen av tornet, härifrån kunde man förutom skärgården se fiskodlingarna nedanför där lokala aktörer odlar regnbåge och sik. Tidigare var Apetit Kala Oy verksamma här men när företaget upphörde med fiskförädling stängdes fabriken. Kvar var nu en stor grå betongbyggnad som skymtade bland träden.

På tillbakavägen fanns en affisch i skogen som tipsade om konstrundan som fanns på klipphällarna. Det lät spännande så jag gav mig i väg längs vattnet och överraskades av små och stora konstverk där man minst anade. Halva ekor där man kunde sitta och meditera, en ståtlig sjöjungfru i återvunnen metall och en skog av svampar på små stubbar.

Efter en pizza som tog 40 minuter att laga men var delikat när den väl serverades satte vi oss i Snigeln och lyssnade på ”Sommar i P1” i solnedgången. Avkopplande…