Mörbylånga: Ölands enda köping

Snigeln lämnades för service på verkstad och vi hade tre timmar att slå ihjäl. Bussen till Färjestaden tog 20 minuter och biblioteket där var öppet. Vilken rolig idé att ha ett puzzelbord! Kvar var förstås alla de svåra bitarna… Ett par timmar fördrevs på biblioteket, sedan var det lunch i hamnen som lockade. Plötsligt hade drygt tre timmar avverkats när sms:et att Snigeln var färdig kom.

Mörbylånga är Ölands enda köping - ett mellanting mellan by och stad - den bildades 1820 trots protester från köpmännen i Kalmar. En stadsplan upprättades i ett rutmönster med raka gator. Här fanns en hamn och ett fiskeläge samt handelsbod, bryggeri, garveri, brädgård och man fick bedriva marknad. Tillväxten startade i samband med sockerbruket och järnvägen som gick från Ottenby till Böda mellan 1906 och 1961.

Järnvägen var viktig för bland annat sockerbruket som levererade tonvis med betor från början av 1900-talet tills fabriken lades ner 1991. När produktionen var som högst under september till december avverkades 200 ton betor per dygn och fraktades med 130 järnvägsvagnar med 9 ton betor vardera i 300 meter långa tågsätt!

Vi vandrade runt en sväng och tittade på de gamla fina husen. Plötsligt fanns det minsta muséet jag skådat! Repslagarmuséet berättade att repet är urtidsmänniskans äldsta redskap, utan linor rep och trossar skulle inget fiske ha kunnat bedrivas, ingen boskapsskötsel kommit till stånd, inga fartyg givit sig ut på haven… Tänkvärt!

I hamnen träffade vi ett par från Tranås som undrade var centrum var. ”Gå tillbaka till hotellet, ta första gatan till höger och nästa till vänster, där ligger torget… det är nog det som är centrum”. De var första gången på södra Öland och fick tips om sevärdheterna.

I hotellet fanns ett ”turistbibliotek” med spännande litteratur, man kunde läsa att tvestjärtar är nyttodjur, gösen är en abborrfisk som kan bli 130 cm och att man förr i tiden matade rapphöns med spritindränkta korn för att kunna fånga dem med händerna…

Vi slog vi oss i slang med två fågelskådare och jag undrade vad det är som är så fascinerande? Deras mål var att fånga 100 fåglar på bild samt spela in fågelkvittret för att lära sig hur de låter. De tillhörde inte dem som hade 100 000 kronors kameror så det var lite svårt att närma sig fåglarna, de flög i väg. Testa rapphönsmetoden kanske?