Lappo: Total tystnad

När morgonen grydde vaknade vi med låg spänning i bodelsbatteriet. Att köra bilen till vänthallen och sno el från eluttagen kändes lite väl fräckt så det fick bli en tur på ön för att ladda batterierna i stället. Vi ska inte bidra till att ge husbilsresenärer dåligt rykte!

Vi passerade ett område kallat Stone Towers, där folk har byggt små stenrösen på berghällarna. Inte så bra, det verkar harmlöst men konsekvenserna är oväntat stora. Ekosystem som tagit tusentals år att formas rubbas, lavarna på stenarnas yta växer extremt långsamt och när lavsidan vänds nedåt dör laven. Små reptiler och insekter gömmer sig bland stenarna och fåglar häckar här. Berghällar har tunna jordlager och extremt långsam biologisk återhämtning, därför har vissa länder helt förbjudit ”tornbygganden”.

Stenrösen är dock okej om det är rösen som markerar vandringsleder, dessa är viktiga och ska inte röras. Den naturstig jag vandrade på berget i Lappo var väl utmärkt men bara på ett par ställen med rösen, i övrigt var det vitmålade stenar som visade vägen. Det var endast fåglarnas kvitter och sländornas surr som hördes. Tidvis var det makalös utsikt över skärgården, däremellan var det skog och hagar. Här fick jag sällskap av ett rådjur. Jag hittade också blåbärstry som smakade som urvattnade blåbär.

När resdagarna började räknas upptäcktes att det var, vi hade ytterligare en dag innan hemresa. Den reserverades åt restaurangen Smakbyn på åländska fastlandet. Men det gick inte att boka, det fanns ingen internetuppkoppling. Hamnkontorets wifi räckte lite men inte för att öppna deras bokningssida. I Snigeln fanns inte heller någon signal. Både frustrerande och avkopplande. Det förklarade varför Koldo inte kunde ringa till mig när jag vandrade.

Kvällen tillbringades på hamnkontorets restaurang, både mobilerna och datorn behövde laddas och vi sparade på Snigels el. Det här var femte dygnet vi fricampade, uppenbarligen var det gränsen för elförbrukning, men vi hade å andra sidan inte varit sparsamma med el.

Kvällsnöjet blev helt enkelt att titta ut över hamnen och fundera över varför de flesta fritidsbåtar hade en flagga med en vit rand i korsets blå fält. Det visade sig att detta var en yachtflagga som privata båtar ska använda, marinens fartyg använder den vanliga finska flaggan. Även fartyg och båtar som används kommersiellt ska ha finska flaggan.

Utan något att göra blev det tidigt i säng. Tystnaden var total. Finns det ens bilar på ön?