Kökar: Seglarnas paradis

Efter två dagar på vackra Föglö med dess övärld, odlingslandskap och skogsområden var det nu dags att upptäcka Kökar. Den består av en huvudö omgiven av tusentals skär och så är de flesta öar här i Skärgårdshavets nationalpark mellan Åland och Åbo beskaffade, alla kobbar och skär gör den till världens största skärgård med 40 000 öar. Det beror på att havet är grunt, medeldjup ca 23 m, där landhöjningen efter istiden skapat tusentals nya skär.

Halvvägs stannade vi till på Sottunga där vi blivit tillsagda att backa ut för att släppa av bilar och badgäster. Det kändes onekligen underligt att stå med nosen mot alla andra bilar men vi hade fått den sista platsen på båten så det var bara att lyda. Denna ö verkade vara en dagsutflyktsö, många kom med badkassar och nästan alla cyklister stannade kvar här.

Kökars population är knappt hälften av Föglös men trots det kommer det nästan lika många turister. Här finns dock bara ett fåtal semesterhus så flertalet kommer seglandes, vilket man kunde se nere i hamnen. Och det var inte några småbåtar, det kunde lika gärna ha varit Sandhamn under högsäsong. Det visade sig också när notan skulle betalas!

Efter många års väntan skulle vi åter få smaka traktens specialitet, smörstekt abborre. Förvisso har fiskebestånden i Östersjön minskat men de fjuttiga filéerna var definitivt inte värda drygt 400 kronor. Är man på en turistö som lever på sommaren så får man betala…

Ställplatsen fanns mitt på ön bredvid matvaruaffären, nära hamnen och hotellet med restaurang och bar. Några hundra meter bort hade Linn sin brödbod i en fiskestuga som påminde om gamla tider. Här låg bröden uppradade i en trälåda, på väggen fanns en skylt hur man betalade och här gällde både svenska Swish och finska Siirto. Även kontakter kunde läggas i en liten box på disken och uppenbarligen fick de vara i fred.

Kvällen var ljum vädret vackert, nu kunde vi sitta med campingmöbler uppställda och utdragen markis om vi ville. Ibland är det skönt att få breda ut sig utomhus. Inte heller myggen var besvärande, de kunde skrämmas bort med vår Thermacell, en liten dosa som skrämmer bort myggen när man sitter ute. För övrigt var det bara få insekter till skillnad från Föglö, men där fanns det både boskap och odlingar.

Från granngården hörde vi tuppen som gol, men även tuppar sover väl på natten? Om inte så lär vi vakna i ottan!