Kökar: Den karga ön

Efter en del administration på förmiddagen gav vi oss av med cyklarna för att upptäcka Kökar. Huvudön består av tre öar som är sammanbundna med broar och på östra sidan i Söderby finns Kökars hembygdsmuseum.

Här fick vi lära oss om öns hjältinna lärarinnan Eufemia Carlberg som kämpade för att få bygga ett skolhus på mark som donerades av maken (blivande?) Oskar. Vid skolan anlades också en fruktträdgård för att öka ungarnas intresse för trädgårdsodling och en ladugård för lärarens boskapsskötsel. Hon lyckades få igång föreningslivet, telefonförbindelser samt transporter med båt härifrån till och från Åland och fastlandet.

Museet är inhyst i skolan som är byggd av vit kalktegel från Pargas med byggnadsdetaljer i rött tegel och sockeln i röd granit, vilket är ovanligt på öarna. Eufemia ville ha en byggnad som inte skulle drabbads av husbock. Materialvalet diskuterades och ifrågasattes men trots invändningarna valdes tegel för att få en brandsäker och hållbar skolbyggnad.

I museet ingick också mängder av gamla byggnader för jordbruksredskap, båtar med mera. Fiskenäringen var livsviktigt, Kökar levde i århundraden på sälfångst, strömming och torsk.

I fiskeboden kunde man se hur livet tedde sig för männen som under sommaren och hösten flyttade ut på något skär i havsbandet för att fiska och salta in fångsten. När de åkte till Kökar för att proviantera passade de på att sälja den fisk som blev över. På hösten fiskade man strömming som saltades in och såldes på fiskemarknaden i Helsingfors i oktober.

I och med att nya lagar och regler begränsade säljakten, torskbestånden kollapsade och strömmingen minskade blev yrkesfiskarna färre och idag är det endast komplement för några få.

För att svalka oss åkte vi till Peders Aplagård där man förutom att fika kunde köpa egenproducerad cider, honung och annat smått och gott. Här påmindes vi om att det finns älgar på Kökar! De har simmat eller vandrat över isen, beståndet är litet och sporadiskt.

Kvällen avslutades i hotellets bastu där middagen bestod av saunalänkki – en finsk bastukorv – tillagad på stenarna på aggregatet. Troligen fick man inte laga korv i bastun så vi åt den i omklädningsrummet. Men vi eftersvettades på deras terrass med kvällssol där vi också intog ett stort glas vitt vin. Här får man välja mellan 12, 16 och 24 cl och drycken mäts noga upp i mätglas. Bra att man vet hur mycket man betalar för!