Kumlinge: Bara bada bastu

Förmiddagen gick åt till att försöka hitt internetuppkoppling för att läsa tidningen. Trots att vi stod alldeles nära masten var det dött. På restaurangen fick vi använda deras WIFI men de varnade för att det också var dåligt. Snacka om att man är internetberoende!

Överfarten till Kumlinge gick smidigt även om vi fick tvinga till oss ett eluttag för laddning av mobilerna från ett par som ockuperat båda uttagen. Vi hade sett fram mot en fika på båten men det fanns bara en kaffemaskin och inga goda kakor till kaffet…

Vid ställplatsen i marinan fanns en sjöbod där de hade allt! En liten butik med mat och andra förnödenheter, en bar med lite mat och souvenirer till försäljning där intäkterna gick till Ukraina. Så nu har vi en smörkniv i trä och nyslungad honung från ön. De flitiga bina får jobba hårt för att ge oss den goda nyttiga honungen som de tillverkar av nektar som finns i blommorna. För att få ihop nektar till ett halvt kilo honung måste bina göra tre miljoner blombesök vilket motsvarar en flygsträcka på två varv runt jorden!

Sedan blev det bastu för hela slanten. En härlig gammeldags bastu där man i baljor och hinkar fick blanda vatten från kallvattenslangen med varmt vatten i vattenberedaren, den fylldes på vartefter vattnet tog slut. Man behövde bara gå ut för att doppa sig från bryggan men efter att ha känt på vattnet var det snabbt in i bastun igen. Det var en härlig timme som avslutades med en kall öl på verandan utanför, den satt bra!

Ställplatsen hade fyra platser och tre fungerande. Våra trevliga grannar delade el med oss men vi vågade inte dra ut kabeln till husvagnen som ”tjuvat” eluttaget, tänk om något livsviktigt stängdes av? De kom tillbaka i tid för middagsbestyren så uttaget blev ledigt till vår ugn där middagen skulle tillagas. All konversation på finska, Koldo var imponerad.

Vindarna började tillta och det blev ganska kallt. Det var lite synd om de två artisterna som skulle hålla konsert på dansbanan på kvällen men det klart att de skulle besökas, det var ju tråkigt att spela utan publik. Det var ett 20-tal personer på plats så efter en stund avvek vi för att söka skydd för kylan som nu krupit in innanför kläderna.

Döm om vår förvåning när det strömmade till en ganska stor publik under kvällen, musiken som skulle ha slutat klockan nio höll fortfarande på klockan tio och publiken härdade ut i kylan. Vi smet dock hem till värmen i Snigeln, där vi såg vindarna böja vassen horisontalt.