Degerby: Skärgårdsturer

Som vanligt tenderar första dagen att bli en resdag så också denna gång. Efter knappt fyra timmar på sjön från Kapellskär till Långnäs var det sju kilometer till nästa färja som skulle ta oss från Svinö till Degerby på Föglö.

Ön består av en liten ögrupp som hålls ihop med broar och en kabelfärja. Befolkning uppgår till drygt 550 invånare men när sommargästerna strömmar till ökar befolkningen med nästan det tredubbla när de cirka 700 fritidsbostäderna befolkas.

Området har varit bebott sedan forntiden då namnet Fyghelde – "platsen där det finns mycket fåglar" – först nämndes 1241. Under vikinga- och medeltiden var ön en

viktig knutpunkt längs den gamla postvägen. Under 1700-talets stora ofred drabbades Föglö hårt av krig; svenska och ryska flottor utkämpade sjöslag och lokalbefolkningen led svårt av plundring och brandskattning. Det var vid samma tid som svenska ostkusten samt Stockholms skärgård drabbades av ryssarnas härjningar.

Centralorten Degerby låg strategiskt till vid den stora farleden mellan Sverige och Finland, här fanns både lots- och tullstation under segelfartygens guldålder. Byn förblev det administrativa navet i Ålands skärgård tills Mariehamns grundande år 1861. När ångbåtarna började trafikera rutten Stockholm – Åbo på 1830-talet stannade de till i Degerby, det var först efter Mariehamns grundande drygt 30 år senare som de började angöra Mariehamn.

Men efter den utdragna överresan med mycket väntan genom först svenska och sedan åländska skärgården var vi trötta och hungriga. Vi parkerade bredvid en restaurang som serverade goda pizzor på terrassen. Någon öl såg vi först inte röken av men det fanns Aura på tappkran. Det visade sig att det hade varit nio dagars fest under Ålands dansbandsvecka. På ön har cirka 6000 besökare svängt sina lurviga till takterna från något av de 20 band som gästat Föglö. Snacka om befolkningsökning!

Regnet hängde i luften så det blev bara en kort tur till byn som idag verkade lida av utmattning efter festligheterna, det fanns knappt en kotte på vägarna närmast hamnen där turistbyrån, biblioteket, butiken och flertalet restauranger låg.

Det blev en tidig kväll i Snigeln med lite TV-tittande innan sängdags. När vi krupit i koj vid 22-tiden konstaterade Koldo att vi nu levde i finsk tid, klockan var ju bara nio i våra kroppar. Så det blev en hel del läsande innan ögonen föll ihop…