Brändö: Centrumliv

Vi lämnade fastlandet för att efter en kort båttur komma fram till Brändö. Man kunde se att skärgården bestod av bara låga öar vilket beror på att området låg långt från den tjockaste delen av inlandsisen. Marken pressades inte ner så mycket som i Bottenviken, därav är inte heller landhöjningen så stor, bara någon millimeter per år. Vad som händer med den globala uppvärmningen och högre havsnivåer återstår att se.

Det fanns inte så många platser att stå på men vid skolan var det gott om plats så där fick det bli. Vi gick ett varv runt för att se om det stod något om parkeringsförbud men det var bara på skolgården man inte fick parkera dagtid. Det visade sig på kvällen att de skyltar som stod i boden inte alls var turistinformation, de var förbudsskyltar att parkeringförbud rådde kl 24 - 06, men det struntade vi i. Vi kom ju innan skyltarna!

Idag blåste det så mycket att en cykeltur inte var att tänka på men det fanns lite att se på inom en radie på 1,5 km från det lilla centrumet, kyrkan lockade mest. På vägen passerade vi flera gigantiska växthus i varierande grad av förfall. Här skulle definitivt min dröm om kollektivt boende med 4 – 5 Attefallshus i ett växthus fungera! Men det är lite långt att flytta till Åländska skärgården och ingen vill nog flytta med…

Det fanns ett fallfärdigt hus med bautastora stenar, hur har de fått hit dem? När vi kom till ön passerades ett stenbrott men de gör bara stenkross, så troligen härrör stenblocken från den magmatiska bergarten Ålandsrapakivin som bildades när magma trängde upp ur jorden för cirka 1,8 miljarder år sedan. Sten spricker naturligt upp i rätvinkliga, enorma block tack vare sina geologiska klyftzoner. Synd att taket var ersatt med tegelformade eternitplattor, men tar man sig an detta som ett bygprojekt kan de ju bytas ut…

I kyrkan var kantorn i full färd med att stämma pianot inför kvällens konsert. I kantorns arbetsuppgifter ingår att underhålla instrumentet och vi fick lära oss att tonerna består av strängar som justeras via stämnaglar. De är många flera än pianots 88 tangenter, vilket pysselgöra!

Turen gick vidare till Andelshandeln – den enda butiken på ön – som var förvånansvärt välutrustad. Det fanns en genväg hem förbi biblioteket (som var stängt idag) och bortanför det ett utegym. Här blev det ett träningspass innan det blev dags för en siesta.

Efter middagen togs disken omhand och sedan var det dags för konsert. Men oj, klockan hade redan blivit nästan 19! Det fanns ingen chans att hinna till kyrkan som låg 1,5 kilometer bort. Det fick bli en kväll med Allsång på Skansen i stället. Kanske mera vår typ av musik…