Tournus: Äntligen solsken och uteliv!

Efter en halv dags körning som gick utmärkt en söndag när långtradarna hade tagit ledigt var vi framme i Tournus.

Staden ligger vid Saône och ställplatsen hade utsikt över floden, men vattnet var alldeles brunt, troligen på grund av sediment. När vi gick för att leta efter en öppen affär såg vi att floden svämmat över. Platsen där vi hade tänkt parkera låg en meter under vattenytan. Då förstår man hur mycket det regnat här i trakterna.

Det fanns inga öppna butiker men hemma väntade gubbröra till middag så det gick ingen nöd på oss. Ett café var öppet på torget och solen sken så vi satte oss i lä och värmde oss som ödlor med ett glas rött vin från trakten.

På hemväg passerade vi en bistro där vi smet in för att ta en öl innan hemgång för en lugn hemmakväll med en film som sällskap.

Så blev det nu inte, för det började med en öl och Koldo slog sig i slang med Claude som pratade portugisiska. Han särbo Elodie kunde lite engelska och var ett fan av Camilla Läckberg. Claude bjöd på en öl och vi skulle bjuda tillbaka men då stängde stället.

Förståeligt, ägaren var 74 år och mycket sliten, men han höll ut på helgerna för bistron var som ett andra hem för dem som var där och alla sörjde dagen då han inte skulle orka mera för stället var inte lönsamt och skulle gå i graven med ägaren.

Så det slutade med gatufest hos Elodie som bodde några meter från bistron med utsikt över den vackra kyrkan från 1000-talet som grundades av munkar som flydde från vikingarna. Vi skulle bara ta ett glas vin men med halva puben följde med och öl och stolar togs fram. Det blev ett sammelsurium av franska blandat med portugisiska, spanska och engelska i varierande svårighetsgrad. Tur att vi satt ute för kylan ledde till ett naturligt uppbrott innan vi blev alldeles för mycket på pickalurven…