Venta del Moro: En natt i byn Gud glömde

Kompassen var inställd på en liten by nära Albacete ungefär i höjd med Valencia när vi skulle stanna för en bensträckare. Koldo upptäckte att batterinivån i bodelsbatterierna var mycket låg och vi blev skärrade. Mitt ute i obygden, var skulle vi hitta en mekaniker? Den som fanns i byn var överhopad med jobb och kunde ta oss först om två veckor.

Vi började googla på närmsta plats med el och den låg drygt 100 km bort (vi befann oss mitt i "det tömda Spanien"). Hoppet stod till att det skulle räcka att sätta i elkontakten, men icke! Snigeln nya batterier var helt urladdade och det visade sig att huvudsäkringen på 70 A hade löst ut för att skydda dem. Här mitt i ödemarken fungerade ingenting utan el; vattenpumpen till kranar och toalett var död, värmesystemet startade inte och det fanns ingen belysning.

Tur att vi tagit med batteriladdaren, den el vi hade fick i första hand gå till laddning av bodelsbatterierna, vilket tog hela natten. I bagaget fanns 10 liter vatten i reserv för att spola, tvätta händerna och dricka. Belysningen stod vår batteridrivna ljusslinga för och de pannlampor som var tänkta att användas på promenader i mörker blev nu läslampor.

Ett större problem var kylskåpet som var strömlöst men det löstes genom att alla matvaror fick hänga i en kasse på backspegeln. Det var 9 grader ute och det var ju varmare än de 18 grader det var inne i Snigeln. Tills natten kom…

Den varma mackan med ost och skinka som vi serverades vid ankomst visade sig vara en välsignelse, det var den enda mat som fanns att tillgå i byn. Restaurangen som skulle vara öppen var igenbommad och det var fullt förståeligt för vi var de enda turisterna. Resten hade avbokat av rädsla för skyfallet som väntades, det var orange varning och alla fruktade ett nytt dana, det väderfenomen som drabbade Valencia i höstas och dödade så många.

På byns bar fick vi två glas vin med tillhörande chipsskålar – det var middagen. Alla stirrade fascinerat på vädret på TV:n, regnet över hela landet skulle fortsätta. Hemma var det bara att ikläda sig mysbyxor och tjocktröja och tända pannlampan för lite kvällsläsning. Tur att man som scoutmamma sovit ute i vindskydd i november! Åtminstone en natt...