Sevilla: Staden vid floden

Förmiddagen gick i lugnets tecken. Hotellet hade ett rum vid pation där man kunde sitta och läsa medan vi inväntade varmare väder. Servitören serverade till och med en kopp kaffe.

Målet var Metropol Parasol, i folkmun kallad Las Setas då den 26 meter höga byggnaden ritad av arkitekten Jürgen Mayer ser ut som en gigantisk svamp. Det är världens största träkonstruktion bestående av 4000 delar laminerade i finsk tall som hålls ihop av 16 miljoner skruvar. Det tog över hundra hantverkare att under sex år skruva ihop delarna på torget som tidigare hade använts som parkering. Man hittade samtidigt rester från romartiden när arbetet pågick. Utsikten var hänförande och filmen om Sevilla som visades var spännande.

Vi strosade vidare mot Triana på andra sidan floden Guadalqivir. Den är spaniens största flod i Andalusien, tung båttrafik når ända till Sevilla från Atlanten 70 kilometer bort. Stadens containerhamn ligger strategisk till för EU då den har anslutning till sjö, land och järnväg. Vid flodens utlopp finns nationalparken Doñana, lite utsatt om någon båt skulle haverera.

Lunch skulle ätas i saluhallen Mercado de Triana. Det var full aktivitet och svårt att välja mellan mängder av barer. Efter att ha vandrat runt valde vi en på måfå. Under tiden vi åt kunde man följa hur det ena ståndet efter det andra stängde ner när kunderna var klara med sina inköp. Det blev lugnt och tyst och dags att ge sig vidare bland gränderna i Triana.

Förra gången vi var här var det mars och det märktes stor skillnad mot januari. Nu fanns det flera träd som precis hade börjat få späda löv men de prunkande blomkrukor som vi mindes lyste med sin frånvaro, det var inte planeringsdags än. Vi strövade vidare bland gränderna och kastade ett öga in på innergårdar men inte heller där kunde man skönja någon färgprakt. I parken vid kyrkan kunde benen vila en stund under apelsinträden innan återfärd.

På väg hemåt passerades en liten restaurang vid tjurfäktningsarenan. Väggarna dekorerades med huvudena från kända tjurar som mist livet på arenan. Det fanns också affischer som visade matadorer som kämpat och somliga av dem hade mist livet i kampen mot tjurarna. Tur att deras huvuden inte satt på väggarna!