Santa Pola: Staden med många aktiviteter

Vi gjorde i ordning Snigeln för avfärd när en dam kom och frågade om hon kunde ta platsen när vi åkt. Hon berättade att de passerade Valencia dagen efter katastrofen och sa att det är lätt att avskärma sig när man ser på TV men efter att ha sett resultatet av översvämningarna på riktigt fattar man innebörden. Försäkringsbolagen har sammanställt skadorna: 44 203 bilar är demolerade, 21 405 bostäder är förstörda, 4 355 affärsrörelser ödelagda.

Det var dags att hitta något ställe i närheten av Alicante, en lagom liten stad och valet föll på Santa Pola för namnet klingade bekant. Det visade sig vara en riktig lyckträff!

Vi hade turen att hitta en tvärgata vid stranden med fantastisk utsikt över havet. Det fanns gott om fina sandstränder, närmare bestämt 11 kilometer men ”bara” fem i staden. Vattnet var fortfarande varmt men först skulle hamnen utforskas, bad fick vänta.

Barerna låg som ett pärlband längs hela hamnen och det fanns en fiskeflotta vilket märktes i butiken; det fanns färska, kylda och frysta fiskar och skaldjur i mängder, många från trakten. Då kan man ju fråga sig varför vi åt Brantevikssill och potatis till middag i Snigeln? Jo, för den bästa fiskrestaurangen öppnar först på fredag och där hoppas vi få bord.

En servitör berättade att det är mikroklimat här, "man ska inte vara söder om Valencia eller norr om Alicante, där är det alltid sämre väder!” och det har vi ju märkt…

Efter en kort siesta tog vi samma väg igen. Spanien på eftermiddagen och kvällen är som två olika länder, på eftermiddagen tyst och öde, på kvällen ett vimlande folkliv.

Lite sill till middag förslog inte långt och restaurangkedjan Lizarran visade sig ha pintxos (munsbitsstora tapas) som på tisdagar bara kostade 13 kronor styck. Vi var skeptiska men när notan kom stämde det! Dessutom hade de det baskiska vinet Txakoli, en favorit som sällan hittas utanför Baskien.