Santa Pola: Från ett svartvitt Sverige till Spanien i fyrfärg

På pendeltåget till Arlanda kunde man konstatera att hela världen såg ut att vara i svartvitt. Till och med passagerarna var klädda i mörka toner med undantag av någon enstaka färgklick. Från planet såg man skogarna, fälten och sjöarna i dova färger. Det tunna snötäcket som brett ut sig de senaste dagarna täckte taken som möjligen hade kunnat ge landskapet lite färg.

När vi landat i Alicante var allting i fyrfärg. Landskapet grönskade, blommor i alla färger prydde vägkanten och palmerna vajade i vinden. Väl framme vid Snigeln åkte vinterkläderna av. Solen gassade och gav oss tre timmar längre sol än hemma i Sverige. Vi människor kommer från Afrika, vi kan inte vara skapta att bo i det mörka och iskalla norden…

Snigeln startade utan problem och vattentanken var full så vi åkte till ”vår” gata i Santa Pola. Efter uppackning – säkerhetskontrollen på Arlanda skrattade nog åt våra disktrasor och diskborstar som inte finns i Spanien – och återställande av Snigeln var det dags för inköp i den närliggande butiken. Efter vår månad hemma kom vi med nya ögon och häpnade över utbudet. Bara på hyllan med vita bönor fanns det tre storlekar av samma sorts böna och två burkar i olika storlek av en lite billigare variant.

Efter siestan var det dags för något litet att äta. Den närliggande baren var ganska ocharmig men det var roligt att spana in damerna som i spänd koncentration spelade mahjong och gänget som med stor inlevelse och en hög med kopparmynt spelade det baskiska mus, det mest spelade kortspelet i Spanien, Frankrike och Latinamerika. Här fanns det dock ingen mat, kockan kom klockan åtta så det skulle dröja.

Men det fanns en trevlig gastrobar lite längre bort på gatan. Vi var nästan ensamma när vi kom så servitören hade tid att prata och han berättade att efter trettonhelgen blir det folktomt i stan ända till påsk, sedan börjar galenskapen med alla turister som väller in. Trots det lyste det i ganska många fönster när vi gick hem på kvällen.