Sanlúcar de Barrameda: Den missade staden

Efter lite putsning av Snigeln tog vi cyklarna mot Sanlúcar de Barrameda, en stad som skulle vara fin. Turen gick på bilfria vägar genom odlingar och mindre bebyggelse, tupparna gol, hundarna skällde och det var vår i luften. Här finns mycket mera lövträd som ännu var kala än på andra ställen i Andalusien. Kanske de ger bättre svalka än palmer på sommaren.

Väl framme slogs vi av stadens storlek. Den är nästan fyra gånger större än Chipiona vilket märktes. Det var trafik överallt och vi lyckades inte hitta till gamla stan. Många tjänade pengar på fastigheter, det var många nyproduktioner på gång och ägarna till de hus som var i renoveringsbehov höll hårt i sina pengar, byggnaderna saknade mycket kärlek.

Vi flydde snabbt mot stranden för att blicka ut över Doñana nationalpark på andra sidan floden Guadalquivir. För att komma dit behöver man åka via Sevilla så det är en bit. Vi trampade hemåt och kom till lugnet i vår by.

Nu var det lågvatten och man kunde se de stora gamla fiskehägnen anlagda av romarna. De är byggda av stora porösa stenar som hålls ihop av ostron, alger och havstulpaner som bildar ett naturligt cement. När högvattnet svepte in fylldes hägnen av fiskar. Väggarnas ”dräneringsrör” tömde vattnet vid ebb. Några fiskar följde med men merparten stannade kvar i de tömda bassängerna och kunde tas upp av fiskarna. Skillnaden mellan flod och ebb är som högst fyra meter men numera är havet så utfiskat att det knappt blir någon fångst.

Det var dags att i stora drag börja planera resrutten hem. Google-kartan är fantastisk, man tar fram en rutt från A till B och sedan börjar man dra vägarna dit man vill och får en ny rutt anpassad efter egna önskemål. I vårt fall behöver Snigeln service och ny kamrem, en verkstad behövde hittas längs resvägen. De tre veckor som försvann ställer till det...

På kvällen blev det provsmakning av vermouth. Det fanns tre bodegor i byn och alla besöktes för att hitta den godaste. Glasen var preparerade med is och en apelsinskiva i frysen, bara att ta fram och hälla upp. Enligt ägaren skulle den hålla hur länge som helst, det är ju starkvin, så vi köpte en liter för blygsamma 9 €. Fler kommer det bli, det är svalkande!