San Luis de Sabanillas: En sovstad vintertid

Efter en massa "hej då!" och "på återseende!" var det dags att påbörja resan som idag gick lite på måfå men med sikte söderut förbi Marbella och den skulle sluta i en liten by. Våra camping-appar kollades under färdens gång och i San Luis de Sabanillas fanns en gratis parkering vid stranden. Utsikten förutom över havet var den fina muralmålningen vid dagis.

Restiden blev dock betydligt längre än förväntat, det hade skett en seriekrock med flera bilar och en motorcykel inblandade. På googlekartan kunde man se var olyckan skett och efter åtskilliga kilometer i kö med krypfart - bokstavligen! - kom vi fram till olycksplatsen där det fanns flera bilar med ordentligt intryckta fronter och sidor. Det var två ambulanser som körde fram så förhoppningsvis var inte skadorna omfattande.

Vår Bäbis har blivit döpt till Bebbe och hon övervakade vår resa så att vi kom ordentligt fram. För att komma till parkeringen var man tvungen att åka genom stan och den var säkert jättemysig sommartid men på vintern var det inte mycket öppet. Allt var strandnära, det är sällan husen är byggda i princip på stranden.

Det blev en kort promenad och vi lockades in på en bar som hade en diger lista med tapas men när vi klev in i det lilla skyffet med slitna vaxdukar och några halvfulla engelsmän backade vi och gick vidare till baren närmast bilen. Här fick vi smaka en lokal specialitet, chicharrón, färskt sidfläsk som bakats och skurits i tunna skivor som smalt i munnen.

Koldo beställde en paté på havssugga. En otroligt ful fisk som lever på andra fiskar, kräftdjur, musslor och bläckfisk. Den har giftiga taggar på ryggen och måste hanteras varsamt vid tillagning men smaken är otroligt intensiv på grund av dess föda. Ägarinnan gick för att hämta en burk men den visade sig vara slut så det blev ingen gastonomisk rysk roulett!

Under helgen hade jag mejlat försäkringsbolaget och ställt frågan om det fanns någon tidsbegränsning hur länge vi kunde vara utomlands med bilen och dessvärre är den bara helförsäkrad i 182 dagar, vilket innebär att vår resa förkortas med tre veckor. Vilken besvikelse, vi får inte stanna tills våren kommit till Sverige!