Alzey: Sakta men säker tar vi oss söderut

Vaknade till stilla regn…

Planen var att i morgon åka till Eguisheim söder om Colmar och stanna ungefär halvvägs idag. Där hittade vi Alzey som av allt att döma var den mest intressanta byn.

Det var lugnt på vägarna och solen började titta fram. Som en god co-pilot läste jag in mig på sevärdheter och fick veta att staden ligger mitt i vindistriktet och området tillhör dem som har lägst nederbörd i Tyskland. Det fanns med andra ord goda förutsättningar för vinprovning!

Förväntansfulla anlände vi dit. Det fanns ett supermarket en bit bort där vi kunde få bröd till lunchen som idag bestod av en charkbricka som åkt med hela vägen från Sverige. Den första butiken var stängd men det händer ju att butiker går omkull. När nästa också var stängd anade vi oråd.

I bensinmacken fick vi veta att det var helgdag i hela Tyskland, man firar återföreningsdagen då Tyskland enades. Killen bakom disken trodde att det mesta var stängt. Vi kunde i alla fall köpa öl, korv och potatissallad till middag om inget var öppet.

Men vi hade tur, vinoteket var öppet och personalen kunnig. Vårt önskemål var ett torrt vitt vin och de frågade om vi förlitade oss på dem. Självklart, de var ju proffs! Först blev det en god Riesling sedan en ännu godare Cabernet sauvignon.

Plötsligt öppnades dörren vid vårt bord och en man och hans hustru försökte tränga sig in med åtta hundar! Inga små saker, merparten var i schäferstorlek. Han fick gå igen men tydligen var han välkommen på vinotekets café tvärs över torget.

I övrigt var det inte många människor ute och de få korsvirkeshus som fanns på Google var nog fotade ur många vinklar på torget, i övrigt var staden ganska ordinär. Fast det hade man nog inte tänkt på om det varit normalt folkliv…

Vi hittade en öppen restaurang med tysk mat och mycket enkel meny. Gissa vad? Det blev schnitzel till middag igen! Jag ratade aladåben som var alternativet (tur att jag laddat ner översättningsappen!).

Somnade till stilla regn…