Pont-à-Mousson: En plats vid Moselfloden

Vi vaknade till en disig vacker morgon och bestämde oss för att ta en vilodag, nu hade vi tuggat asfalt i över 1200 kilometer på tre dagar. Idag var det nödvändigt med en dusch, det blev till att leta någon camping eller ställplats på alla våra appar. Längs vår rutt till Luxemburg fanns det 10000 campingar och ställplatser men när "öppet i mars" och "dusch" lades in i filtret blev det 113 kvar och den närmaste låg 100 kilometer bort.

Vi hade kunnat sjunga ”hej, hej vinterland” längs färden för det var snötäckt överallt. Vackert förvisso men tänk om vi kunnat åka hem som planerat om nästan en månad! Nu är det minusgrader på nätterna och termometern kryper upp till 8 grader på dagarna.

Efter en och en halv timmes körande kom vi till campingen i Contrexéville bara för att mötas möttes av skylten ”Fullbelagt”. Humöret sjönk som en sten, vad skulle vi göra nu? Nästa ställplats var lika långt bort, det var bara att bita ihop och köra vidare. Resan var minst sagt sammanbiten men vi kom fram till att om det var fullt så fick det bli en natt på hotell.

Desto bättre blev humöret när vi körde in på ställplatsen och kunde välja plats med utsikt över floden Mosel som låg blank som en spegel utanför fönstret. Klockan hade nu hunnit bli tidig eftermiddag, det fick bli två nätter här.

Efter en lätt lunch var det dags att lokalisera alla faciliteter. Tvättmaskinen var ledig så vi satte på en maskin medan vi duschade. Det var en vanlig hushållsmaskin och tvätten skulle ta 1,5 timmar innan den var klar. Tumlaren visade sig ta lika lång tid och nu blev det lite panik för lakanen låg i tvätten och tvättstugan låstes klockan 19. Vi skulle med nöd och näppe hinna bli klara till dess.

Jag gick till tvättstugan en kvart tidigare och hjälp, tumlaren hade plussat på tiden med 25 minuter! Vad göra? Jag tog ut alla halvvåta kläder och lät lakanen tumla vidare. Om jag stannade så kunde ju ingen låsa ut mig i alla fall. Lakanen hann bli halvfuktiga, resten fick hängas upp överallt i bilen, det var lite kaosartat. Men efter hög värme i Snigeln när vi gick ut för att äta middag var åtminstone lakanen torra – nästan…