Peñiscola: Från längtan efter landet till stadsmiljö

Efter lite faktainsamling under gårdagen hade vi hittat olika cykelvägar från den lilla byn Deltebre genom risodlingarna till naturreservatet i Ebro-deltat. Då det saknades camping bestämde vi oss för att bo i ett litet lanthus i trakten där vi kunde duscha och ladda cykelbatterierna.

Men vi vaknade till blytunga skyar och himlen öppnade sig på vår väg till boendet. Tack och lov hade ingen bokning gjorts och planerna kunde ändras till att ta oss till Peñiscola. I en by är det lättare att sysselsätta sig när det regnar än i risodlingar och naturparker.

Det var så långt från skog och mark som man kan komma, min längtan efter att få gå i naturen gäckar mig hela tiden. Koldo säger att det är skogsfinnen i mig som talar...

I stället blev det kilometer efter kilometer med semesterbostäder och hotell och den lilla byn vid kastellet som kallas för "Valencias Gibraltar" tack vare dess läge på en bergig utpost ute på udden är förvisso pittoresk, men det är mycket asfalt och sten. Här spelade man in många scener från Meereen i säsong sex av Game of Thrones.

Campingen låg nära strandpromenaden drygt en kilometer från byn. När vi började vandringen var det hot om regn men detta förbyttes till åska ute på havet och kyliga vindar som drog in över land. Det blev en kort stund i gamla stan, det blev alldeles för kallt.

I hopp om att hitta någonstans att värma sig på tog vi en genväg på en bakgata som ledde oss alldeles åt helsike. Men vi hamnade på gångvägar i en våtmark så det blev lite natur trots allt!

Det gick att sitta ute med jacka på innan middagen och det blev avsmakning av marcona-mandlarna och cavan från El Catllar.