Málaga: Solkustens huvudstad

Det gick en buss till slottet Castillo de Gibrafaro som tronade drygt 130 meter över staden. Fortet byggdes i mitten av 1300-talet för att stärka skyddet av Alcazaba-fästningen som låg lägre ner i backe. Idag kan man få en vidunderlig utsikt över staden som breder ut sig vid havet. Det fanns också ett litet museum som hade en modell av stadens utbredning då.

Men innan vi tog oss dit blev det frukost med de lokala gubbarna på en liten bar vid marknaden. Det fanns inga kvinnor här, var var de? Kanske på marknaden eller på något tjusigt café, det fanns det gott om bland alla de vackra jugendhusen.

Vi hade fått tipset att gå till baren Antigua Casa de Guardia runt lunchtid och den låg på väg till bussen. Bodegan grundades 1840 och här finns många fat med söta viner från Málaga. Det var inte riktigt det vi sett fram emot men det blev ett glas av deras torraste vin samma en tallrik med tio stora räkor. Den gamla trädisken användes som kvitto, de skrev upp vad man förbrukat med en krita och det var lätt att ha koll hur mycket man var skyldig.

Bussen tog oss upp för slingriga vägar till fortet där vi tillbringade en timme med att klättra upp och ner längs vaktgångarna för att beundra utsikten åt alla håll. När vi tröttnade skulle det bli en svalkande öl på paradoren terrass.

Men ack så irriterande det var med mannen ett par bord bort som högt och ljudligt pratade i mobilen och konstant upprepade samma två fraser säkert hundra gånger. Till slut sa Koldo till honom att om han vill prata mera privat kunde vi flytta på oss. Han såg ilsken ut men tystnade. Det hade förtagit upplevelsen så vi tog nästa buss som skulle gå några minuter senare och ölen lämnades halvdrucken på bordet. Vi hämtade oss inte förrän vi lugnat oss med en drink i hotellets terrassbar som vi tidigare hade missat.

Det skulle bli en tidig kväll då tåget gick 9:40. Enklast var att äta i hotellets vackra matsal och det var ett riktigt lyckokast! Förutom den goda maten var servicen fantastisk. Små detaljer som att de hela tiden hade koll på när vinet behövde fyllas på, en desserttallrik ställdes fram trots att jag inte skulle ha efterrätt "ifall du vill smaka lite av de andra" och glaset till calvadosen bars in på ett glas med kokhett vatten gjorde att vi kände oss uppassade.