Málaga: Snygg väska och rena tänder

Uppe med tuppen gjorde vi oss och Snigeln i ordning för två veckors resa. Jose skämtade om att han skulle hyra ut bilen nu när han hade nyckeln och Encarni var snabb med att svara att vi förstås delar på vinsten.

Med snabbussen var vi snart i Málaga. Det är onekligen en elegant stad trots att mycket är relativt nytt efter Francos härjningar här under inbördeskriget även om det också finns rester från feniciernas och morernas tid. Vårt hotell var inhyst i ett gammalt palats från 1700-talet, man kunde skönja de gamla pelarna som frankerat den stora trappan i entrén.

Efter gårdagens malör när servitören råkade tappa en tapa med oljig korv på min väska var det av nöden att köpa en ny (vilket ändå var planerat). Jag skulle också inhandla en tandirrigator. De flesta har numera gigantiska vattentankar men det skulle finnas en resemodell på El Corte Inglés.

Vilket enormt varuhus! Där fanns allt vi behövde och lite till men det var ett fasligt irrrande i rulltrappor upp och ner och på rullband under jorden där halva varuhuset var beläget. Plötsligt var det bråttom att hinna till flygplatsen för att möta vår vän.

Taxi var inte aktuellt, det var taxistrejk och alla bilarna blockerade huvudgatan men vi hann fram i tid för att hälsa honom välkommen till Spanien.

På hemväg passerade vi den gamla romerska teatern. Där satt lämpligt nog ett par gatumusikanter som försökte sig på att sjunga "Don't worry be happy" men det lät förfärligt. Det var meningen för på det stort packatet stod det "Njut av den värsta konserten någonsin - vi behöver pengar för att resa". Flera bidragsgivare skrattade och skänkte en slant.

Från hotellet var bara några steg till bodegan El Pimpi där middagen som bestod av flera tapas skulle ätas. Det visade sig att det även fanns lite bekvämare restauranger men vi var nöjda med den bullriga baren trots det högljudda gänget amerikaner. Men det var skönt att sätta sig i den mysiga hotellbaren och avsluta kvällen i stillhet.