Málaga: En lång resdag

Vi var uppe med tuppen för att hinna med frukost på stationen innan tåget skulle avgå straxt efter halv tio. Framför oss låg två timmars resa till Sevilla, där var det två timmars väntan till snabbtåg mot Málaga med bytte i Cordoba och avslutningsvis buss i en och en halv timme till La Herradura. Det skulle ta åtta timmar att komma fram. Tiden på tåget ägnades åt att planera vår väns resa till La Herradura nästa dag då han skulle komma ett dygn senare på grund av ett möte på konsulatet.

Hotell bokades och busstider kollades innan vi kom fram och då ändrades planerna helt. Vi beslutade att även vi skulle stanna. Bokning gjordes på samma hotell som senast, sängarna var sköna, restaurangen var bra och vi var så trötta att det inte skulle bli något spring i stan.

Incheckningen som med den nya lagen för att ha koll på kriminella förkortades avsevärt eftersom vi bott här tidigare. På ett av hotell hade vi fått veta att hotellen dagligen måste rapportera till polisen vilka som bor där, hemadressen och mejl är viktig. Vi lärde oss snabbt att skriva med a och o i stället. Turistbranscen rasar, den extra administrationen kostar.

Efter en välkomstdrink i baren med utsikt över gatan mitt i gamla stan blev det lite vila innan middagen. Den serverades i den inglasade pation i det före detta palatset från 1700-talet. Man har så långt det har gått försökt behålla dess ursprungliga arkitektur vid ombyggnationen till hotell. Vi såg från matsalen att utrymmet för brandutrustningen var ordentligt kamouflerat bakom en tegelklädd dörr och hissdörrarna var dekorationsmålade för att likna trädörrarna till rummen. Smakfullt!

Det blev en sängfösare med planering inför morgondagen. Mötet på konsulatet var inbokat klockan elva och förhoppningsvis skulle det gå ganska snabbt för nu var vi trötta på storstäder och hade hemlängtan till vår lilla by.