Morella: Höga berg och djupa dalar

När vi åkte ut från Peñiscola möttes vi av karavaner med motorcyklar. BMW hade något på gång, det såg vi redan i går, men hur skulle alla dessa tusentals motorcyklar få plats? På vår väg mot bergen och byn Morella som vi blev tipsade om av en butiksägare kom ytterligare hundratals motorcyklar, det verkar som om varenda MC-klubb är på väg till Peñiscola…

Temperaturen på 1000 meters höjd var betydligt svalare. Vägarna var bra ända till de sista 5 kilometrarna, då blev det både brant och kurvigt. En vit husbil körde genom gränderna, den hakade vi på, kunde den ta sig fram genom gränderna så kunde vi! Det slutade på en parkering vid den gamla akvedukten strax utanför stan med en vidunderlig utsikt.

Byn var som en bred spettekaka; gatorna sluttade uppåt för att krönas med fästningen. Alla tvärgator mellan ”lagren” bestod av trappor, somliga mera branta än andra. Här har romare, muslimer och kristna lämnat sina spår. Men de allra tidigaste avtrycken är från dinosaurier som levt i trakten. I kommunhuset fanns det lämningar från dessa.

Där fanns också fyra gigantes, jättestora figurer i papier maché. De består av ramar i trä eller aluminium som är täckta med tyg. Konstruktionen bärs i en sele på axlarna på bäraren och kan då följa med i dans och andra aktiviteter som tillhör processionen under den katolska helgdagen Corpus Christi. I Valencia är de centrala i firandet av skyddshelgonet Sankt Josef i mitten av mars, då tuttar man eld på figurerna!

För att underlätta mathållningen skulle en tidig middag intas så vi slapp gå i mörkret till Snigeln. Men vi glömde bort att alla utskänkningsställen stänger klockan 15 och öppnar igen 20.30. Vilka långa arbetsdagar! Det fanns en bar som hade rester kvar efter lunchen, det fick duga.

Det blev en lugn kväll hemma i väntan på att mörkret skulle lägga sig så att man kunde se stjärnhimlen här där det inte fanns ljusföroreningar. Senare på kvällen lyste fullmånen upp det mörka landskapet, det var magiskt!