Moraira: En ny bydel dyker upp

Nu var det sex veckor kvar i sydöstra delen av Spanien och det behövdes tas fram en ungefärlig resplan så att vi kommer i tid till flyget. Även en kulinarisk kulturresa med våra vänner när vi kommer tillbaka behövde börja struktureras.

Efter lunch gick vi upp på gator som tidigare inte hade beträtts. Efter småbåtshamnen gick en vacker gångväg genom en park som så småningom mynnade ut i den exklusivare delen av byn och ytterligare en strand. Här klättrade villorna upp längs bergsväggarna.

Det fanns en liten strandpromenad belamrad med stolar och bord tillhörande restaurangen och baren som låg här. Det var spansk lunchtid och fullbelamrat men vi hade tur och fick ett bord där vi kunde avnjuta ett kallt glas rosé och titta ut över det turkosblå kristallklara havet.

Jag ångrade att jag lämnat bikinin hemma, det verkade vara varmare i vattnet idag, många badade eller paddlade SUP-brädor.

På hemvägen passerade vi ett staket med många hänglås och undrade om de som sätter fast dem kommer tillbaka för att fira 50 år tillsammans (håller låsen så länge?) eller om de låser upp dem om det blir skilsmässa? Det är inte vilka lås som helst, de är graverade med namn och datum.

När vi kom till baren där Koldo fick hålla hunden pratade vi med personalen och berättade om episoden. De pekade på ett bord längre bort och där satt den engelska damen. De berättade att hon blivit änka två gånger och hon var inte riktigt klar i huvudet men kom dit varje dag för att få lite sällskap. Förmodligen därför drinken häromdagen kommit på tal.

På hemväg åt vi på samma bar som i förrgår, de hade rejäl spansk mat och vi blev inte besvikna. Till sällskap hade vi ett gäng brittiska pensionärer som utökades från tio till tolv vilket skapade lite kaos. De träffades här varje fredag. Låter som en bra pensionärstillvaro!

Man kan konstatera att Moraira är en riktig pärla! En genuint spansk by med vanliga hus och avsaknad av hotellkomplex men nära till många turiststäder om man så vill dit.