Mariestad: Cykeltur till Tidans kvillrar

Det blåste ordentligt men en cykeltur skulle vi väl mäkta med. Först tog vi oss norrut längs Strandvägen och konstatera att det inte finns många meters marginal vid översvämning till vare sig det relativt nybyggda flerfamiljshuset eller villorna som inte är alltför gamla. Hur har stadsplanerarna tänkt här? Vänern är ju inte alldeles lätt att reglera då avtappningen främst sker via Göta älv vilket begränsar hur mycket vatten som kan släppas ut.

Jag fortsatte vidare söderut längs Tidan. Vi hade helt missat att det fanns flera serveringar i hamnen vid Tidans utlopp. Det satt massor med folk och fikade, tog en öl eller avnjöt en glass från Klings, som enligt lokalborna lär vara den godaste. Patrioter?

Efter att ha passerat Universitetsparken där trädgårdsarbete var i full gång var jag framme vid den gamla stadskvarnen. Vattnet forsade och delade upp sig i strömmar mellan små öar. Jag hade hamnat i Tidans kvillrar, ett biotopskyddsområde nästan jämställt med ett naturreservat. Vattentumultet skapar ett perfekt lekområde för fiskar. Röding och asp kände jag till men vem har hört talas om vimma och fjärna? Uttrarna och bävrarna som bor här lyste dock med sin frånvaro.

Att försöka fånga årets första humla på bild var lättare sagt än gjort, antingen flög den in i små hålor i en trädstam eller så gömde den sig bland fjolårslöven och var kamouflerad. Vitsipporna som växte i klungor överallt var desto lättare att fota. Våren är kommen!

Vindarna hade inte mojnat, flaggorna i hamnen stod rakt ut i blåsten. Några husbilsägare trotsade vindbyarna och satt väl påpälsade i sina solstolar. Det var ju trots allt 17 grader enligt SMHI, men det märktes inte...

Vi gav upp tanken på att äta ute, det var bara att lasta in cyklarna och utemöblerna. Men utsikten inifrån över vattnet var också vacker så det gjorde inte så mycket.

Vi skulle ha lagat fisk i ugnen men det var nog tur att det inte blev så, då hade jag fått stå ute. I stället blev det färdigköpt champagenmarinerade laxnuggets från ICA. Mums!