La Herradura: Reseplanering och byns historia

Vår vän som ska med på Andalusien-touren ringde och sa att han behövde fördriva tre dagar till på resande fot innan han kunde hälsa på sin familj på Gran Canaria. Efter en stunds funderande beslutades att han följer med hit och varvar ner innan vidare färd. Det fanns en fin lägenhet att hyra bara 50 meter från oss. Då får han uppleva även denna pärla!

När vi passerade receptionen frågade Encarni hur det var med förkylningen och sa att vi skulle köpa Bronchogrip på Apoteket, ett pulver som skulle hällas i hett vatten och drickas så varmt som möjligt. Det funkade faktiskt! Kan ju ha varit den lilla tillsatsen av paracetamol som bidrog…

Vi hade kvar ett par tacobröd från häromdagen och en massa avokadon som började mogna. Middagen i kväll skulle bestå av fajitas med kyckling och guacamole. Allt vi behövde fanns i butiken men vi hade passerat en frukt och grönsaksaffär på vägen. Innanför dörren fanns en låda med jordgubbar från Huelva. Vilken lycka, de smakade ljuvligt!

I väntan på det spanska paret som kommer till saluhallen vid 14-tiden gick vi till baren där vi stiftat flera bekantskaper under förra resan. Vi noterade då en Franco-staty och några andra Franco-prylar men tänkte inte mera på det. Nu har Koldo läst att flera kommenterat detta, det är inte okej att hylla yttersta högern. Trist att ett barbesök ska bli politik. Baena kom ihåg oss efter lite sökande i minnesbanken och vi serverades generösa tapas som tidigare.

Tillbaka i saluhallen blev vi sittande i nästan två timmar med det spanska paret som hade mycket att berätta. På 60-talet fanns här inte mycket mer än fästningen och några få hus och det var gerillacamping på stranden innan en campingplats anlades.

När han byggt sina hus hade de åkt runt i Baskien för att sälja lägenheterna och marknadsföra byn. Fortfarande försöker man att inte bygga alltför högt för att bibehålla bykänslan. Dess utbredning begränsas av bergen runtomkring.