La Herradura by night

Förmiddagen gick åt till bilpyssel. Det blev lite kaosartat när en fransman lämnade sin bil på tömningsplatsen och drog därifrån samtidigt som en ny bil körde in och blockerade utfarten. Så småningom kom fransmannen lunkande men det hade skapat viss irritation när alla fick vänta. Ställplatsen är liten, den har bara 36 tomter och det är trångt mellan avokadoträden.

Dagen gick åt till kroppsvård och administration. Det krävs en del planering för att hinna med utflykter till Nerja, Almuñécar och Motril. Den senare ska enligt alla vara en ful by men i centrum finns det många gågator enligt kartan och i hamnen finns en pytteliten bar med färsk fisk.

Eftermiddagen ägnades åt förberedelser inför kvällens restaurangbesök. Efter duschen njöt vi av eftermiddagssolen med en gin & tonic. Det gjorde ett helt gäng tyskar också, de hämtade sina bord och stolar och samlades på vägen. Det är fördelen mad att ställplatsen är så liten, när det är fullt så rör sig inga bilar här.

På väg till restaurangen hade mörkret lagt sig och vi insåg att vi aldrig gått runt i byn kvällstid. Det behövdes efter middagen som var fantastisk. Man kunde tro att kronärtskockor med räkor och musslor och en hjortfilé med vinkokta päron inta skulle vara så mättande men matkoma inföll trots kaffe och avec.

Förutom att servera mat sålde de ostar, korvar och fiskkonserver så det blev en kasse att lämna i Snigeln innan promenaden. Urvalet av tomater och svampar var dock inte till salu, inte heller Bellota-skinkan som stod i ställningen, men den kunde man köpa på plats.

Kvällen var kylig men vägen vacker med de upplysta palmerna och en staty föreställande offren från den största katastrofen som 1562 drabbade den spanska flottan. 28 galärer med soldater och deras familjer hade samlats för att delta i Spaniens krig mot pirater och osmanska styrkor i Nordafrika. En cyklon som snabbt ändrade vindens riktning drev båtarna mot de branta klipporna, 25 av galärernas sjönk och tog mellan 3 000 och 5 000 människor med sig i djupet.