La Herradura: Återupptäckt av byn

Dagens uppdrag var att köpa en tandvattenirrigator (den används i stället för tandtråd). Det ledde oss till nya ställen i byn och folk här är så hjälpsamma. Det kom en man som såg att vi var lite förvirrade, han frågade vad vi letade efter. ”Det är en butik för elektroniska prylar ni behöver. Kom med så visar jag var den är”. I affären fanns det ingen men ”kanske på apoteket? Det finns tre, kolla med dem”.

I järnaffären inköptes en hopfällbar pall, något vi saknat inte minst när det är jag som tvättar framrutan. Den är tillräckligt stabil att ställa ugnen på om man lagar mat utomhus och kan också användas som pall om man vill flytta ut i solen, för den lyser inte mycket på vår plats i skuggan av avokadoträdet.

Det blev lunch i saluhallen – numera finns det tre barer – och alla var fulla med folk. Även om man skulle kunna äta sig mätt på de tapas som ingår så ville vi prova kroketterna, den ena med svamp och den andra med oxkind. Delikata! Regionerna Granada och Andalusien är kända för sitt rika kulinariska arv som sträcker sig från morerna till dagens kokkonst.

Paret från igår var här med sina barn och barnbarn, vi hann inte prata så mycket mera än att vi presenterade oss. Då pekade mannen på en kasse på golvet och sa att den var till oss. Påsen var fylld med grapefrukt, apelsiner, citroner och avokadon. Det blev en sökning på Google av de gigantiska citronerna, det kunde ju vara någon annan sorts frukt. Men allt som växer här är stort!

Efter middagen gick vi till The Hideaway pub. Den nya ägaren tog över puben i oktober, en amerikan som även skriver historiska detektivromaner som utspelar sig i byarna häromkring. Flera anslöt sig till sällskapet; en engelsman som var gift med en svenska och livnärde sig på att köpa och sälja fastigheter, en engelska som var tillsammans med den biljardspelande dansken och även nederländare brukade hänga här. Kul att den finns kvar och att man ka få en god ale!