Kalmar: In i dimman...

Det blev en tur i köpcentret för att se om det fanns något lunchställe nära hotellet där vår vän skulle bo. Det fanns ett ställe med uteservering och det fanns några tappra som härdade ut när vårsolen tittade fram. När vi väntade i loungen på hotellet överhörde vi motorcyklisterna som checkade in, de sa att det varit vårvärme ända till Kalmar men här blev det vinterkyla.

Det blev en lite längre väntan än vi tänkt oss men det fanns gott om tidningar att läsa. Nu har jag fått en hel drös recept från Allt om mat, så det finns att göra när vi kommer hem! Det ska bli skönt med eget kök och badrum, ett halvår räcker i Snigelns begränsade yta.

Det blev en väldigt sen lunch, det var bara fyra timmar kvar till middagen så ett smörrebröd passade utmärkt. Nu hade de tappra givit upp trots att det var eftermiddagssol. Vår lilla polarexpedition gav oss av mot Lilla puben för att söka lite värme, då hade vi avverkat en tredjedel av vägen till restaurangen.

Det var dock en sådan ljudnivå att vi inte kunde stanna kvar så färden gick vidare till puben i muren med spa. Det visade sig att de är spaet som får dem att överleva vintersäsongen. Annars hade det varit tufft, det finns många serveringar och kundunderlaget borde inte vara alltför stort. Många studerar bor här men de har väl inte världens bästa ekonomi...

Nu hade vi kommit två tredjedelar längs vägen och nu kom den tuffa utmaningen, att ta sig över bron till restaurangen. Dimman hade börjat lägga sig och den råkalla luften trängde in i märgen. Det var skönt med ett så varmt välkomnande när vi väl kom in.

Maten var precis så god som den utlovats på hemsidan men den brynta vita sparrisen med champagnesås och stenbitsrom överträffade allt! Sparrisen var snudd på rå vilket framhävde smaken. Hädanefter åker den vita sparrisen ner i stekpannan med lite citronolja

På hemväg sökte vi värme på en annan pub i muren som sonen tidigare flitigt frekventa när han bodde i Kalmar. Det är mysigt att sitta i de gamla valven och föreställa sig hur soldaterna för i tiden rusade i gångarna när fienden anföll. Man kunde nästan höra fotstegen.