Jalón/Xaló: Dåligt vägval, men vackert var det!

Idag blev det en tuff körning. Vi matade in sträckan Biar – Jalón i Vera (Garmin GPS) där Snigelns storlek finns inlagda och i Ester (Google Maps) som tror att vi är en personbil. Vera valde en omväg på 117 km (den ljusgröna) och Ester en genväg på 92 km (den röda). Båda skulle ta ungefär lika lång tid. Vi valde genvägen – som definitivt blev en senväg! Hade vi tittat på den topgrafiska terrängkartan i Google hade vi sett att vi skulle åka över bergen. Det finns gott om dem i det ”platta” Spanien!

Första tredjedelen gick bra. Vi hade båda GPS:erna påslagna och Vera skrek ”Vänd om, vänd om!” när vi trotsade hennes instruktioner men Ester ledde oss rakt in i fördärvet…

Vägarna blev kurvigare och smalare, till slut skulle vi åka mellan två byar och konstaterade ett det var en enfilig traktorstig, oklart hur lång vi skulle köra. Den var så smal att möte var omöjligt och det fanns inte heller några platser att vända på. Vända och åka vart i så fall?

Med andan i halsen snirklade vi oss fram i 25 km/tim. Under tiden programmerade jag om Vera. När hon äntligen fick uppkoppling sa hon ”Vad var det jag sa? Sväng höger om sju kilometer!”. Där kom vi ut på en något större väg som användes för cykelövning. Väl framme i Jalón berättade vi vilken väg vi kommit och ägaren på ställplatsen utropade ”Madre mia, den åker vi inte ens själva!”. Tur att vi skulle duscha, det hade varit en svettig resa!

Efter tvätt av alla kläder var det dags för middag. I bilen kunde vi inte vara, trots tre omgångar i tumlaren var det mesta fuktigt så vi kopplade upp oss på el, drog på 24 grader och öppnade glipor i takfönstren för att få ut fukten.

Ägarna hade tipsat om en restaurang med paella i närheten. Regnet hängde i luften. Efter en mättande middag – när vi såg hur regnet föll – gick vi en kort promenad i uppehållet och hann precis hem innan de rejäla skurarna kom.