Isla Cristina: Cykeltur genom marismas de Isla Cristina

Dagarna går så vansinnigt fort men det beror på att vi aldrig kommer iväg före lunch. På förmiddagarna är det alldeles för kallt att ge sig ut, nattemperaturen ligger fortfarande kring 7 grader och Atlanten har en kylande effekt än så länge, det är nog inte mera än 15 grader.

Idag skulle vi besöka Isla Cristina dit vägen gick över naturreservatet Marismas de Isla Cristina. I våtmarken skapade saltmyrar, kanaler och laguner ett vackert landskap som förändras av tidvattnet. På vägen dit var det lågvatten och området var ganska torrt men på hemväg hade tidvattnet kommit in och vatten glittrade i dammar och vattendrag överallt längs färden. Visst var det vackert! Gula getoxalis blommade överallt, kaktusfikonen med sina nu övermogna frukter kantade vägen och olika gräsarter skapade ett omväxlande natur.

Våtmarken är också häckningsområde för hägrar, tärnor och vadare, bland annat finns den karakteristiska skedstorken här. De lever på de blötdjur, kräftdjur och fiskar som tidvattnet i Atlanten för in. Kameleonterna som lever i reservatet livnär sig på insekter och syrsor. Vi såg dock inte mycket annat än några fåglar som guppade i en damm, resten häckade kanske?

Vi funderade på vad det är för skillnad på marsk och våtmark. Marsk bildas i översvämmade kustområden av saltvatten och har växter som är anpassade efter salthalten. Här finns många fågelarter, skaldjur och andra marina organismer. Våtmarker vid kusten kan ha salt- och bräckt vatten medan de i inlandet har sötvatten. Ofta finns det en stor biologisk mångfald i våtmarker. Så nu har vi lärt oss det!

Efter en lätt lunch på ett litet torg vi alltid återkommer till då restaurangen där har så god mat bestämde vi oss för att åka tillbaka innan regnet skulle komma. Vi hade nästan en timmes cykeltur framför oss, bättre att vara på hemmaplan än att överraskas av skurar.

Det svenska paret tittade förbi och vi följde med dem för att visa att det fanns affärer, barer och restauranger även på den här sidan om floden. Men nu började molnen hopa sig så det var dags att söka skydd i Snigeln. Där kunde vi följa fiskebåtarna som kom in till hamn för att sätta sig i säkerhet mot det annalkande ovädret.