La Roche-de-Glun: En sovstad med historia

La Roche-de-Glun ligger halvvägs till kusten så det fick bli mellanstoppet på väg mot Arles. Det visade sig vara en riktig sovstad men med medelhavsklimat då Rhône rinner i dalen nedanför, naturen liknade till stor del Kanarieöarna med palmer och agave. Och vi fick riktig värme och kunde sitta med dörren öppen.

En promenad till byns centrum ledde till den gamla stadsporten och här fanns många traditionella hus gjorda av rullade småsten från floden. I något av dem hoppades vi finna ett café men icke, de få utskänkningsställen som fanns var stängda på måndagar.

Tidigare var La Roche-de-Glun en by främst inriktad på jordbruk och avel men fick sin betydande ekonomiska tillväxt mellan 1300- och 1800-talen på grund av textiltillverkning och sjömän som seglade på floden.

Det var dyrare att frakta gods via järnväg än på vattnet och detta ledde till flera åtgärder för att utöka flodtrafiken. Genom att bygga kanaler och slussar för att reglera nivåskillnaden på 160 m samt dämma upp vattnet för att undvika perioderna med lågvatten ökade transporterna på floden.

1968 byggdes en damm för att använda överskottet av vattenförsörjningen till vattenkraft men det innebar att floden på ena sidan om staden och kanalen på andra sidan förvandlade den till en ö.

Vi åkte hit i huvudsak på grund av vädret, det skulle vara 22 grader varmt på dagen och ruskväder med åska hela natten i denna del av Frankrike. Och mycket riktigt, åskan bjöd på ett riktigt skådespel under en timme på kvällen. Regnet vräkte ner hela natten vilket hördes i vår lilla plåtburk, jag mätte med min bullermätare och det var 50 - 65 decibel.

Tur att vi inte valde att stå på ställplatsen nedanför oss, där är det bara lervälling!