Rosas: En dag längs strandpromenaden

Vaknade till en solig och varm morgon, det blev frukost i det gröna. De har fina frukter och grönsaker men de är jättestora! Tomaten räckte både till frukost, lunch och middag, ändå köpte jag den minsta jag hittade. Persikan var dubbelt så stor som en vanlig och smakade gudomligt.

Efter lunch tog vi en promenad längs den nästan fyra kilometer långa strandpromenaden, med målet att leta efter möjliga friparkeringar. I morgon checkar vi ut från campingen men har fortfarande lite att se i närheten.

Det fanns barer och restauranger längs med nästan hela vägen och ganska gott om folk, trots att Rosas är en sommarstad. Många kanske hade kommit hit över helgen för att fira Spaniens nationaldag 12 oktober, dagen när Columbus upptäckte Amerika.

På en strandbar avnjöt jag resans första – och kanske sista – sangria, det är lite för sött för mig. Utsikten över bukten med Pyrenéerna långt bort i fjärran var slående och det var roligt att titta på allt folkliv på stranden. Ungarna som bakade sandslott och deras föräldrarna som tog sig en öl på baren och tittade på.

På hemväg gick vi genom staden och konstaterade att det nog är full fart kvällstid. På vägen passerades det gamla fortet och här fanns en stor parkering. Det kanske blir vårt hem några dagar när vi lämnat campingen.

Väl hemma var tanken att bara ta ett glas vin i samband med att bord till middagen skulle bokas men det blev så mycket snack med personalen att det blev ett glas till och då var det lika bra att äta på en gång. Pizzan hade nästan ingen tomatsås och mycket lite ost så smakerna från alla ”pålägg” fick komma till sin rätt. Koldo åt fisk och den var också god.

Servitrisen från Ukraina berättade att hennes ryska vänner sa upp bekantskapen med henne när kriget startade, de var förbannade på alla nazister som hade anfallit Ryssland. Tjejen från Italien som hade hand om underhållningen hade funderat på om hon skulle satsa på ryska eller spanska som andra språk men valde det senare då lönen var bättre i Spanien.

Jag var tvungen att ta en siesta efter att ha försökt hänga med på all spanska i flera timmar. Efter det var planen att titta på flamencouppvisningen men det blev en öl på en strandbar i stället. Jag hann se slutet på uppvisningen och det var en mera uppsluppen tillställning än det lilla vi sett i Sevilla. Här var det glädje och humor som genomsyrade dansen, inte så dyster som jag mindes.