Elche: En elegant stad som kräver mera tid

Snigeln parkerades i Santa Pola och bussen tog oss till Elche för att se palmdungen El Palmeral (vilken dunge är 3 500 000 kvadratmeter???). Det lär finnas över 200 000 palmer, vissa upp till 300 år gamla. Parken har utsetts till UNESCO:s världsarv på grund av dess kulturvärden. Man tror att det redan på 500-talet f.Kr anlades dadelodlingar här av kartagerna. Bevattningssystemen utvecklades under morernas styre på 900-talet och är ännu i bruk. Idag är parken en svalkande oas under heta sommardagar.

På väg mot turistbyrån passerades basilikan de Santa Maria. Till skillnad från en katedral – som är biskopens huvudsakliga kyrka i stiftet – har påven utsett basilikan som viktig på grund av deras historiska betydelse, skönhet eller som pilgrimsplats. Det ger kyrkan vissa liturgiska rättigheter och privilegier, som firande av religiösa ceremonier med pompa och ståt.

På torget utanför fanns en gigantisk julkrubba, figurerna var minst två meter höga och änglarna som lyste upp platsen var det dubbla. Men Maria satt med en unge i knät. Krubban var fortfarande tom (där lägger man Jesus den 25 december) så vems var barnet?

På turistbyrån fanns en kopia av kalkstensbysten Dama de Elche som hittades 1897 i närheten av stan och har daterats till cirka 400 f.Kr. Den halvmeterhöga bysten anses vara en symbol för iberisk kultur. Klädedräkten är iberisk liksom smyckena men de liknar de från Grekland. I ryggen har hon ett håll som sannolikt har använts för att förvara förkristna reliker.

På Plaza de la Glorieta pågick julmarknad. Även här fanns en krubba som sträckte sig många meter. Här hade man gått systematiskt tillväga och delat upp julevangeliet i var sitt fönster med början från romarnas krav på skattskrivning, ärkeängeln Gabriels besked att Maria ska föda Jesus, via färden till Betlehem och slutligen ankomsten av de tre vise männen. En berättarröst beskrev hela händelseförloppet. Men kön började i fel ände så vi började med de vise männen...

Vägen mot bussen kantades av de förmögna stadsbornas villor. Jösses vilka hus de hade, man kunde skymta dem bakom murarna som omgärdade deras egna palmdungar!