Chipiona: I väntan på karneval

Morgonen började med att en bil körde in i vårt trappsteg. Vi var gott och väl inom rutan och höll på att göra oss i ordning för avfärd när jag såg en kvinna backa in bilen i sin ruta för att sedan i hög fart (för en parkering) köra rakt fram mot vår bil. Tack och lov var steget utdraget cirka tjugo centimeter, annars hade hon kört in i Snigeln. "Jag såg inte" sa hon och gick. Hennes bilfront hade många bucklor... Trappan testades innan hon försvann, den funkade.

Vi körde genom vackra berg och ett böljande landskap med mängder med kor och hästar överallt. Vi skulle gärna stannat här någon dag men kunde inte hitta någonstans där det fanns möjlighet till dusch. Det fick bli Chipiona där det fanns en ställplats. Vad vi inte visste var att allt varmvatten var avstängt... Som tur var kom en dam och sa att handikapptoaletten hade dusch med varmvatten. Puh, det hade varit jobbigt att duscha i kallt vatten!

Som ödlor torkade vi i dagens sista solsken. Planen var att äta en tapa i stan och dit gick vi via strandpromenaden. Döm om vår förvåning när det fanns skyltar uppsatta om hur man skulle agera i händelse av en tsunami. Det visade sig att hela stan kunde bli dränkt om det ville sig illa. Det klart, Atlanten ligger utanför och det finns inget som skyddar.

Överallt hade man börjat förbereda inför karnevalen som går av stapeln på fredag. Det händer saker varje dag men den stora finalen med karnevalståget är först om en vecka. Gatorna lystes upp av karnevalsbelysning, i butikerna skyltades det med karnevalsmasker och på bodegorna fanns karnevalsprogram utlagda, men vi spar oss till Ayamontes karneval.

Det blev besök på två bodegor, de hade starkviner från torr manzanilla till söt moscatel samt vermout som man kunde köpa på enlitersflaska för 9 euro + 50 cent för en flaska i glas (plastflaskor fanns i 2- eller 5-litersflaskor). Undrar hur länge en det håller? Det borde ju vara ett tag eftersom vinet är cirka 17%, annars får man dricka en aperitif varje dag...

Sakta vandrade vi hemåt genom den ljumma kvällen och hoppades få njuta lite kvällsluft vid Snigeln men utemöblerna var alldeles våta av kondens. Man kunde höra vågorna ända till oss så det var kanske inte så konstigt. Det fick bli TV i stället, det var länge sedan sist!