top of page

Celle: En sönderkommersialliserad stad

  • pippibustamante
  • 19 mars
  • 2 min läsning

Efter att ha jämfört alla resealternativ till Sverige visade sig färjan från Rostock till Trelleborg vara den mest tids- och kostnadseffektiva. Den låg i paritet med bränsle och broavgifter men vi sparade in två dagars resväg och i den här kylan kostnad för el under natten.


Snigeln hade åter blivit ordentligt smutsig av allt regnande under vägen och en bra tvätt med brygga så man kom upp och kunde tvätta taket fanns i Uelzen. Vi körde på motorvägen och det var ett monotont landskap, det ena som bröt enformigheten var ett långtradarhaveri på motsatt sida vägen. En långtradare hade ställt sig på tvären över två filer, endast en återstod.


Den milslånga kön bestod mest av långtradare och efter en stund började jag räkna dem. Det gick inte, efter 70 på några hundra meter gav jag upp och frågade min kompis AI-chat hur många långtradare som åker genom Europa. Det var svårt att ge en exakt siffra men det fraktas 13,2 miljarder ton årligen vilket motsvarar 1 857 miljarder tonkilometer och det uppskattas bli miljontals bilar dagligen. Hur ska dessa ersättas genom grön omställning?


Resan var tröttande och när jag upptäckte att det bara var en kort avvikelse till Celle där det fanns en ställplats med el bytte vi färdplan. Solen sken och det var länge sedan vi fått njuta av den så vi svängde av. Det blev en lätt lunch i solen och en skön tupplur därefter.


Tyskarna är ett godhjärtat folk! Vi fattade inte hur vi skulle betala och genast kom det fram en dam och hjälpte till. På bristfällig tyskengelska förklarade hon hur man satte på elen. Paret vid bilen bredvid såg vart vi var på väg och kom hjälpsamt med oss för att visa hur man gör. Senare kom de och pekade på en vagn som stod på området och sa "essen!". Men snabbmat stod inte på menyn, idag var det schnitzel som skulle inmundigas!


Celle med sina över 400 bevarade korsvirkeshus skulle ha kunnat vara hur charmig som helst men bottenvåningen på alla husen på de två huvudgatorna hade byggts om till mer eller mindre moderna butiker. På gatorna stod klädställningar och stånd, skyltar som informerade om tillbud var utställda där plats fanns. När klockan var fem stängde affärerna och byn blev helt öde. Skyltfönstret lyste upp gatubilden men de vackra husen föll i dunkel.

ree





 
 
 

Senaste inlägg

Visa alla
Snart bär det iväg...

Nu är färjebiljetten köpt och det är dags att packa Snigeln för en ny vinterresa. Den 25 oktober åker vi så sakteliga till Göteborg för...

 
 
 

Kommentarer


bottom of page