Caravaca de la Cruz: Trevlig lite bedagad stad

Caravaca är en av de fem heliga katolska städerna i Europa. I kyrkan finns ett kors som anses ha helande egenskaper och ska innehålla en bit från Jesus kors. Det flögs hit av änglar när den muslimska härskaren Abu Zeid (som senare konverterade) år 1232 försökte övertala en fången präst att hålla en gudstjänst med nattvard och prästen sa att det inte gick utan kors. Enligt legenden alltså…

Som vanligt hade morerna byggt sin moské på de gamla romerska grunderna och katolikerna i sin tur byggde kyrkan på den gamla moskén. Det är som att flytta till ett nytt hem, man vill sätta sin egen prägel på det.

Återigen var stan full av trappor, svettiga kom vi upp och möttes av en praktfull entré helt i marmor i olika färger. Det visade sig att det finns många marmorbrott här och det syns; gator, torg och portinramningar är klädda i marmor. Vi kom fram bara för att upptäcka att mässan hade börjat och kyrkan stängdes när den var slut. Snopet!

Första intrycket var att många hus behövde mycket kärlek (en del var rena rama rucklen), men det verkade som om man renoverat gatorna från det centrala torget Plaza de Arco mot den modernare delen. Det är svårt att renovera i de trånga gränderna och de branta gatorna. Det var en tidsresa att gå på en medeltida gata och vika runt ett gathörn för att hamna i nutiden.

Vi började resonera kring vad som hände 1492. Först lever man i samexistens i drygt 700 år (fast morerna invaderade Spanien 711) och sedan plötsligt skulle alla judar och morer sparkades ut eller tvingas konvertera till kristendom. Varför fortsatte man inte ett fredligt liv tillsammans? Och hur hade Europa sett ut om religionerna hade fortlevt jämsides?

I korthet var det en samexistens som baserades på samarbete och kulturellt utbyte mellan de tre religiösa grupperna. Men det var inte helt utan gnissel, det hade förekommit både konflikter och religiöst förtryck. De katolska monarkerna Ferdinand och Isabella utfärdade 1492 ett dekret för att se till att alla spanjorer blev kristna, ivrigt påhejade av inkvisitionen. Och resten är historia...