Cabo de Palos: Firandet av Spaniens konstitutionsdag

Denna dag instiftades som helgdag 1978 och man firar övergången från Francos diktatur till demokrati. Alla skulle ut och äta för att fira. Varje ställe man kunde parkera på var upptagna, även handikapplatserna. En husbil med cyklar hängande baktill hade parkerat, inte troligt att de har svårt att röra sig. Att låna handikapptillstånd var smart tyckte de fyra som glatt skuttade in i en personbil, stuvade undan tillståndet och for iväg.

Själva skulle vi ta en tur till en utsiktspunkt i det karga vulkanlandskapet. Det skulle finnas en stig som visade sig vara en smal remsa i en sluttning med vulkanstenarna som gled under sandalerna. Men man kunde se att efter den branta klättringen planade det ut till en gångväg. Strapatsen var värd det, belöningen var en fantastisk utsikt över byn och havet. I andra änden slutade gångvägen vid en nästan två metern hög mur. Hur i hela friden hade familjen med hunden som vi mött tagit sig upp där?

De enda träden som fanns här var El Palmeral. Här kunde jag krama hundratals palmer innan det blev lunchstopp med musslor och bläckfisk i hamnen. Alla hade gått man ur huse, det kryllade av folk på alla restauranger - och det finns många.

Gångvägen längst kusten på östra sidan följde klippkanten som störtade ner i havet men här fanns åtminstone räcken. Vattnet var helt genomskinligt och ett paradis för dykare förstod vi av alla dykarklubbar i byn. De hade till och med en bar där dykarna på bakgården kunde duscha och hänga upp utrustningen innan de gick in och tog sig något att äta. 

Väl framme möttes man av fyren som reste sig i all sin prakt. Nedanför fanns en fullsatt strandbar men vi lyckades få plats för lite förfriskning efter vår mödosamma vandring. Som vanligt överraskades vi av kylan när solen började dala och det var skönt att komma hem efter sex timmar utomhus.

Där vi tänkt äta var det fullt party men bland bygatorna fanns en kvarterskrog. Klockan var åtta och det fanns nästan inga gäster, var detta något för oss? Det visade sig att maten var enkel men vällagad och klockan nio var stället fullpackat…