Sigean: Au revoir la France

Sista dagen i Frankrike avslutades i den lilla byn Sigean. I morgon bär det av till Spanien.

Trots att vi nu har svensk sommarvärme med 22 grader tittade fransmännen på oss när vi kom i sommarkläder, de anser att det är höst när löven börjat gulna.

När vi kom fram var hela staden öde men efter ett tag insåg vi att det var siesta. Tidigare i Frankrike har siestan varit mellan 12-14, men i den här delen har man tydligen anpassat sig till de spanska tiderna 14-16. Efter siestan blev det ett helt annat liv i byn.

Stan i sig var ganska anspråkslös men det fanns flera fina fasadmålningar. Att täcka kyrktornet med mobilmaster var dock nästan helgerån! Hemma får man en del intäkter av master, det kanske är likadant här och byn behöver tillskottet?

I väntan på att butikerna skulle öppna satte vi oss på en fin bar för att Läsa DN på mobilen. Den var dekorerad med stuckatur och vackra målningar på både väggar och tak, även på WC…

När butiken tvärs över gatan öppnade inhandlades de livsmedel som saknades och en flaska rosé från trakten slank också med. På väg hemåt gick vi förbi ett bageri som hade både grovt bröd som hette ”Viking” och små tarteletter med päron och äpple. Kakorna fick bli mellanmål då middagen skulle intas först 20.30.

Det visade sig att det fanns ett kooperativ med lokala produkter alldeles vid parkeringen där vi skulle stå för natten. Det blev ett besök för att se vilka produkter det rör sig om och de hade lite av varje. Där träffade jag ett svenskt par som haft semesterbostad här i 25 år och de handlade det mesta i kooperativet då allt där kommer från lokala producenter.

Den delikata middagen bestod mest av fisk och skaldjur. Vi hade gjort rätt i att boka bord, det var fullsatt. Plötsligt sa någon bakom ryggen ”jag går och rastar hunden”. Vad!? Ett par svenskar till! De hade bott här på semestrarna i 22 år men skulle nu sälja.

Är det inte märkligt att två par har bott i byn med 5 500 invånare i över 20 år och aldrig stött på varandra?