Altea/L'Albir: En utdragen stad vid turkosblått vatten

Vi kom inrullande i Altea och körde kilometer efter kilometer innan vi kom fram till campingen och fick den sista platsen i ett ganska undanskymt läge men med kvällssol.

Dagen ägnades åt det vi gillar minst, shopping! När det gäller bruksföremål är det okej och nu behövdes en större stekpanna. Dilemmat var att få plats med den i lådan tillsammans med alla kastruller och då kläcktes idén att köpa en paella-panna, den har ju inget skaft.

Det fanns en järnhandel ett kvarter bort och de har det mesta man behöver.

Begränsningen på pannan var 26 cm i diameter för att kunna användas på vår transportabla gasolspis. I taket hängde alla storlekar från 20 cm och uppåt 80 cm. Dessutom fanns de i kolstål (behöver underhållas), emaljerade och nonstick-belagda vilket är lättast att hålla rent, så en sådan blev det.

Väl hemma skulle storleken jämföras med stekpannan – den nya var mycket större – och sedan testas på gasolspisen, den elektriska plattan och spisen i Snigeln. Slutligen provade vi att få ner den i lådan. Pannan klarade alla test!

Grannen trodde att vi var galna som tog ut det mesta ur bilen för att springa omkring med en paella-panna i handen och testa alla stekmöjligheter. Han tyckte nog att vi behövde lugna ner oss lite för vips hade vi varsin stout i handen och fick utbildning hur den ska hällas upp: Sätt tummen ett par centimeter nedanför kanten, häll stouten mot tummen (i glaset, inte på tummen), vänta 1 min och 56 sek och njut! Det visade sig att han var irländare och hade jobbat på Guinness.

På kvällen satt vi och filosoferade över vad man gör som långliggare på en camping. Det bildades som ett eget litet samhälle med olika nationaliteter. Krukor stod uppradade längs ”tomtgränsen”, förtält och markiser hade prytts med ljusslingor av olika slag, små gäng hade bildats. Skulle vi stå ut med detta liv i flera månader? Nej, vi är alldeles för nyfikna på nya platser. Är det inte därför man har en husbil, för att röra på sig?