Altea: Bland gulliga torg och kullerstensgator

Förmiddagen ägnades åt bilpyssel och det var dags att byta gasoltub. Som vanligt fanns det mer att köpa i järnaffären, små gafflar saknades när vi åt sill men nu finns det två och toakemikalier var på upphällningen, här fanns alla sorter.

Gatorna var på många ställen enkelriktade så det blev en del lagbrott när vi skulle cykla hem. Vi har inte varit runt så mycket i byn men det vi sett är att det finns många restauranger och det är lugnt och tyst.

Efter lunch gick vi till stranden och det var en smärtsam upplevelse! Det fanns bara stenar som slipats runda av vattnet. De såg mjuka ut men oj vad de rev i fotsulorna! Även den lilla mängd ”sand” som fanns var pyttesmå stenar. Vi upptäckte att de som badade hade badskor på fötterna och det behövdes. Man sjönk ner i stenarna så det var nog svårt att ta sig upp utan dem.

Vi tog cyklarna till Altea och det går verkligen inte att särskilja byarna, de har växt ihop helt och hållet. Det enda som utmärker Altea är den gamla staden som reser sig över horisonten och toppas av den gamla kyrkan.

I övrigt liknade byn många av de Andalusiska vita byar som kantar sydkusten, men utsmyckningen här var mera spartansk. Smidesverken var vackra men i övrigt saknades färger i form av blommor och färgglada krukor på de vitkalkade väggarna.

Tur att cyklarna parkerats nedanför byn, alla gator var belagda med de små stenar från stranden. Det var ganska många människor på gatorna så det hade varit svårt att cykla ändå. Gatorna var ganska smala och mynnade ut i några fina torg som kantades av uteserveringar. Den här delen av byn var dock så liten att det gick dock snabbt att uppleva de charmiga delarna.

Vi beslutade att äta på hemmaplan och förbereda Snigeln för morgondagens avfärd. På campingen kunde man höra nederländska nästan överallt och info om alla aktiviteter var på nederländska. Vi nordbor var i minoritet, några norrmän och ett par svenskar har vi sett.