Almería: Bedagad men charmig camping

Vi lämnade Las Negras för Cabo de Gata och dess saltlagun med flamingos men blev gruvligt besvikna vid framkomst när det pågick en massa bullrigt markarbete i den trista hamnen. Byn med sina 500 invånare hade inte mycket att erbjuda, vi åkte vidare till Almería.

Vägen var återigen vacker där den slingrade sig mellan bergen för att avslutas med en brant färd med 10 % lutning – både uppför och nerför!

Det fanns en camping några kilometer söder om Almería som skulle ha både restaurang och bar och idag var det ebb i förnödenheterna. Dessutom behövdes en dusch, vi var impregnerade i salt efter att ha tillbringat flera dagar så nära havet.

Färden genom Almería fick oss att bli tveksamma till att stanna här, det var en bullrig storstad. Men en gammal stadskärna finns alltid så något intressant att titta på ska väl hittas.

Det var en halsbrytande vänstersväng över kustvägen för att ta sig ner till campingen – det var många bilar i kö bakom oss och en hade redan gjort en vansklig omkörning – och ännu mer spännande blev det att ta sig runt den snäva kröken ner till campingen.

Den har funnits här sedan 1957 och är idag den äldsta campingen i Spanien. Tomterna är insprängda mellan stammarna i den hundraåriga eukalyptuslunden. Vår tomt var belägen invid en gammal vacker bågbro och hade begränsad havsutsikt men det var bra att vara lite skyddad då det blåste ganska friskt.

När vi installerat oss kollade vi baren. På måndagar är det lite si och så med öppettiderna och matutbudet men de hade dagens lunch och vi passade på att få i oss åtminstone ett mål lagad mat. Till sällskap hade vi 13 orädda gråsparvar som hoppades på en smakbit.

Det är ett äventyr i sig att stå på camping. Många spännande ekipage på besök men ännu flera långliggare som dekorerat både fordon och uteplatser. Undrar hur vissa överhuvudtaget kunnat köra in på tomterna? Vi fick veta att det är gemensamt julfirande, man köper en plats i baren och sitter tillsammans vid ett långbord. Uppskattat och familjärt!