Alicante: Provinsens charmiga huvudstad

Efter en timmes bussfärd rullade vi in i Alicante. Sträckan var bara 25 km men kantades av det ena semesterbostadsområde efter det andra så stoppen var många.

Det var lunchdags och det låg en liten tapasbar vid Plaza Gabriel Miró, en oas i staden. 1918 fick skulptören Vincent Bañuls i uppdrag att göra skulpturen "Vattenbäraren" vid denna kommunala dricksvattenfontän.

Han hade blivit betagen av den 17-åriga Susanna Llaneras Rico och ville ha henne som modell men pappa sa nej, det är ingen syssla för unga kvinnor. Men lite pengar löste problemet och dottern ägnade ett år åt att sitta modell. Är det denna historia som inspirerat Lucinda Riley till sin första bok om de sju systrarna?

Vi hade ingen tanke på att ta oss upp till Castillo de Santa Barbara som ligger 166 meter över havet och lär vara det största slottet som finns kvar sedan medeltiden i Europa. Men när vi upptäckte att man kunde ta en hiss upp så ändrades planerna raskt.

Slottet täckte hela bergstoppen och utsikten var vidunderlig. Alicante sträckte ut sig så långt ögat nådde. Det fanns kanoner, skulpturer i form av medeltida krigare och välbevarade byggnader med olika utställningar. Den sista attacken mot fästningen ägde rum 1873, sedan blev det till ett fängelse.

Nu var frågan om det var hissen ner eller en promenad längs muren som gällde? När man tittade ner såg man den slingriga bilvägen och den hade vi uppenbarligen kunnat ta med Snigeln för det stod en husbil parkerad på parkeringen!7Den försvann dock snabbt.

Men det blev apostlahästarna och det visade sig vara en fantastisk promenad ner för berget men ack så krävande. Att bromsa sig ner i sandaler renderade skoskav under stortån. Behållningen var utsikten och att komma in högst upp i gamla stan. Vilka fina gator och torg, här kunde man inte ens ana att man befann sig i en storstad.

Orken började tryta vid hemkomsten, det var tur att det låg en restaurang med risrätter på vägen. Det blev en paella señoret – med färdigskalade skaldjur för fina herrar som inte vill smutsa ner händerna – och ett glas Albariño innan vi trötta tog oss hem till Snigeln.