Alcañiza: En natt på hotell

Vi körde upp till 1200 meters höjd där det fanns snömarkeringspinnar och varning om snö var och varannan kilometer. Högst upp var det kargt klimat men när vi rullade neråt fanns det både olivodlingar och jordbruk.

Väl framme skulle vi avnjuta en natt på hotell. Det enda som fortfarande hade rum kvar låg mitt i den gamla stadskärnan. Huset var gammalt men inredningen från 50-talet, vilket märktes. Men duschen var bra och den hade ett papper i A3-format som halkskydd, lysande uppfinning. Portiern sa att det kostade € 90 då bokningen skedde via Booking.com, hade vi ringt och bokat hade det kostat € 85 inklusive frukost. Det ska vi ha koll på framöver.

Som de flesta byar i trakterna är denna från 1100-talet, grundad av en riddarorden och det har försiggåtts en herrans massa krig genom åren. Den senaste var 1938, då Italienska flygvapnet i samarbete med general Franco testade sina bomber både mot militärtrupperna och medborgarna i staden. Hundratals dog när de inte fick plats för vård på sjukhuset.

Något mindre blodtörstig var kyrkan dit turistbyrån skickade oss. Den skulle vara fantastisk men vi är nog lite blasé, det enda märkliga var den plattform som Jesus och Jungfru Maria bärs omkring på under påskprocessionen. Det brukliga är praktfulla statyer som bärs omkring men här var den sörjande madonnan gjord i blyinfattat glas.

Återigen blev den en vandring i uppförsbacke till den gamla fästningen men denna gång för att inta en gin & tonic i Paradoren – ett statligt hotell ofta i gamla byggnader – som var inhyst där. Vilken mäktig byggnad, det är fascinerande hur de fått upp alla stenar. Med oxvagnar?

Efter att ha sovit i en stenhård säng med dåliga kuddar vaknade jag intrasslad i de gemensamma sängkläderna med nackspärr. Vi sover så mycket bättre i Snigeln. Blir det flera hotellövernattningar får det bli på en Parador! Eller kanske ett spa-hotell?

Nu har vi flängt runt i den ena fina byn/staden efter den andra, det är dags att ta det lite lugnare och stanna några nätter på varje ställe. Det var planen från början men den glömdes visst bort...