Albarracín: Vandring längs floden

Turistbyrån försåg oss med en karta med vandringsleder i trakten, den som passade oss var turen längs floden som slutade uppe vid katedralen.

Det blev en fantastisk tur! Vattnet som runnit som en meanderflod i miljoner år har gröpt ut en ravin med en flod – eller snarare än bäck, åtminstone så här års – runt byn. Husen klättrade på bergskanten och muren reste sig högt mot skyn på ena sidan, på andra sidan var det vildmark och örnar som svävade i skyn.

Väl uppe på höjden fick man en överblick av hela byn som klättrade på bergssidan. Sedan ledde stigen neråt till en hängbro över vattnet, på andra sidan var det en smal gångväg som fästs i bergväggarna och som mynnade ut i grönskan. Bergväggarna reste sig imponerande mot skyn, det växte flera olika trädslag längs stigen, somliga var inklädda med murgröna.

Närmast byn fanns ett reservat för katter med en lång lista vad man inte fick göra för att störa katterna. Det var förståeligt när det visade sig att det fanns en hel koloni, vi såg åtminstone tio katter på vägen upp mot stan.

Vid det laget var vi törstiga och gick till samma bar som vi varit på igår. Det var förvisso stängt men vår servitör och ett äldre par satt och tog en öl utanför, gissningsvis ägare. Damen tyckte synd om oss och sa att visst kunde vi få köpa ett glas vin. Det blev så klart en stunds samtal och Koldo berättade att Snigeln behövde komma på verkstad för oljebyte. Och givetvis hade servitören en kusin som hade en verkstad i byn så vi cyklade dit. Troligtvis hade han tid de kommande dagarna.

Det blir någon natt till med fricamping i väntan på oljebytet och kanske hinns det med både en guidad visning i byn och katedralen eller Dinopolis innan vi åker. Där kan man se hur fossil har bildats sedan bergskedjan för 150 miljoner år sedan täcktes av Tethyshavet.

Efter middag i bilen beställdes frukostbröd. En nybakad baguette, kan det bli godare?