Albarracín: Den rosa byn

Parkeringen vi skulle övernatta på var skyltad med förbud mot husbilar klockan 22 – 08 men när polisen kom på dagen informerade de dem som hade autocaravanas (vita husbilar) att de inte fick stå där nattetid. Plåtisar räknas som campers, om de får plats i en P-ruta så får man både äta och sova i bilen. Detta har vi undrat över länge, nu har vi fått svar.

Efter att ha ätit en menú del día – dagens lunch fast med tre rätter och ett glas ett vin – var vi mätta så tanken var att ta en siesta och sedan en drink i stan innan middag hemma. Det fanns ett hotell med uteservering i eftermiddagssolen vilket ju var rätt plats för en G&T!

Därefter gick blev det en promenad till Plaza Major. Där fanns en gata som vi inte hittat förr. Den ledde oss till byns bibliotek och katedralen. Här fick man en helt annan vy av byn och det gick också att se hur rosa den är och hur högt den hänger på berget.

De turister som kommer hit ägnar sig åt vandring, cykling och friklättring på de taggiga sandstensklipporna. Det såg ut som om Koldo startade en nybörjarkurs när han klättrade på väggarna – bokstavligen – men det var för att kolla de olika stenarna som huset var byggt av.

Alla hus är rosa i olika nyanser då man använt röd sandsten som finns i området. Antingen användes stenarna som dekoration runt portar, husknutar och gångbanor eller så maldes det till pulver som blandades med putsbruk när husfasaderna skulle rappas.

På ”vår” bar Aben Razin berättade servitören att hans kusin skulle bygga hus i Tarragona, men han ville ha samma färg som i byn så han hämtade säckvis med den röda stenen för att få rätt färg på putsen för att känna sig som hemma. Vi andra lagar svensk mat eller lyssnar på svensk musik för att känna oss hemma…

På väg hem hittade vi flera barer som sett helt igenbommade ut. Den mest dolda låg under ett nät med grönska, det var bara skylten ner som visade att det var en restaurang. Så vi hade inte behövt utmana de branta backarna och trapporna!