Albarracín: Artrosträning på hög nivå

Romarna var de första som härjade i trakterna – det finns lämningar kvar – men det var muslimska berber från Nordafrika (som inledde erövringen av Spanien på 700-talet) som hittade hit och började bygga byn på 1000-talet. År 1300 förenades byn med kungariket av Aragon.

Redan före 1100-talet fanns ett judiskt samfund men redan då utsattes de för antisemitism. De bodde kvar till 1492 då spanjorerna utvisade alla judar och muslimer. De kunde välja att stanna genom att konvertera till kristendomen men blev då övervakade av inkvisitionen att de följde den nya tron.

Cyklarna parkerades på Plaza major mitt i byn. Det var roligt att strosa runt i alla gränder som gick kors och tvärs, ibland var det gator och ibland bara trappor. Det enda trista var att det fanns hundbajs lite överallt, något som vi varit förskonade från hittills. Varför här???

Det mest spektakulära huset var Casa de la Julianeta som byggdes på 1300-talet på en oregelbunden tomt i en backe vilket gör att huset ser lutande ut. Det har restaurerats och används idag som verkstad för konstnärer.

En guide berättade att smidesarbetena i byn var enastående, ofta var de dekorerade med drakar. Det fanns gott om utsmyckade galler, somliga så snygga att de skulle kunna användas som sänggavlar!

Att försöka gå efter en tvådimensionell karta var omöjligt, rätt vad det var kom man ut ett par gator längre ner än förväntat. Eller till den höga stigen runt muren, som vi inte skulle gå!

Det blev några tapas i grevens tid, när våra kroketter serverades ute på torget låstes dörrarna till baren för siesta. Det var många besvikna turister som upptäckte att allt förutom någon enstaka restaurang var allt stängt.