Julius Ceasar anlade 46 f. Kr Arles som en romersk militärkoloni, år 879 blev den huvudstad i det burgundiska kungariket och staden är idag ett av UNESCO: s världsarv. Det finns många lämningar från romartiden men den mest uppseendeväckande är amfiteatern från 90-talet e. Kr. Delar av den har restaurerats och det är fascinerande att se hur väder och vind tär på stenen.

Den rymde ca 25 000 åskådare och användes under romartiden för gladiatorspel med stridsvagnar och blodiga strider. I och med romarrikets fall på 400-talet förvandlades amfiteatern till en fästning som utökades med fyra torn. Innanför amfiteaterns murar byggdes mer än 200 hus och den blev en riktig stad med ett offentligt torg i mitten av arenan.

I början av 1800-talet började man expropriera husen inne i arenan för att göra denna till ett nationellt historiskt monument. Nuförtiden används den för konserter och tjurfäktningar.

Men det var inte staden som drog oss hit från början, utan Vincent van Goghs hus som han hyrde för att skapa en konstnärskoloni där Paul Gauguin var den första gästen. Det var här han målade de första solrostavlorna. Den första såldes 1996 till en privat samlare och få har sett den. Den andra såldes till en japansk samlare men förstördes i en brand under andra världskriget. Den tredje och fjärde finns utställda på museum i München och London. 

Men döm om vår besvikelse när vi kom in i den moderna utställningslokalen och blev mötta med att det bara fanns ett verk av van Gogh, i övrigt var det 21 olika konstnärer som hade utställning här. Ville vi se van Gogh fick vi bege oss till Amsterdam!

Modfällda gick vi vidare genom stans gränder och satte oss på en bistro med ett glas provencalskt rosévin för att begrunda tillvaron. Det blev inget museibesök och det var svårt att fördriva tiden tills restaurangerna öppnade 19.30 så det var lika bra att röra sig hemåt.

Dagens meny i Snigeln var en god biff med vitlökssmör och en tomatsallad med kronärtskockor och haricots vertes men ack vad vi bedrog oss! Gårdagens välutrustade butik som skulle förse oss med råvarorna stängde kl 12.30 på onsdagar.

Nåväl, baren som vi trodde var ett hål i väggen visade sig höra till hotellet och hade restaurang med god husmanskost. Så vi slapp svälta ihjäl även denna kväll (som om det vore en risk…).